När jag under gårdagen såg Smashing Pumpkins uppträda på Arena i Berlin Treptow fastnade jag, bland många saker, väldigt mycket för den nya bassisten Ginger Rådjurshuvudet Reyes scenpersonlighet. Hon var till kvällen klädd i svart kortklänning med röda volanger och förde sitt instrument som en ormtjuserska sin flöjt, medan de stängda ögonen drömskt blickade upp i himlen. Sparsmakat men tilltalande, särskilt när övriga medlemmar gjorde ganska stela intryck.Konserten i övrigt:
Positivt: Lokalen, till att börja med. Stooor industrihall vid hamnen med öppna ytor och tilltalande estetik. Den var allt som Nöjesfabriken i Karlstad försöker vara, åtminstone på ytan. Sedan medleyt före extranumren, där det bland annat gick att höra en väldigt egenartad version av Buffalo Springfields älskvärda For What It's Worth. Att de lyckats göra en lyckad modernisering av en äldre, pacifistisk melodi ingav den känslan som bandet hela tiden verkade söka. Särskilt då deras senast album passande nog heter Zeitgeist. Nåt annat jag verkligen gillade var de oväntat många utsvävningarna och soloexperimenten, sånt man inte får höra annars.
Negativt: Scenarbetaren/MC-knutten som fått det underliga uppdraget att kompa Billy Corgan under kvällens första akustiska ögonblick. Plus herr Corgans kjol-/byxplagg. Dessutom den förvånansvärt fattiga scenutsmyckningen/-belysningen. Sist men inte minst så var det såklart kul att höra lite mellansnack från Billy, men det sträckte sig oftast till inövade enkelheter och crowd pleasing.
Nu ska jag planera second hand-shopping och sura över att jag inte fick tag på biljetter till Mars Volta på Huxley's ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar