20 februari 2008

Stranger than fiction

Alldeles i dagarna har jag läst klart Lena Anderssons bisarra satir Duck City. Dystopier ligger mig paradoxalt nog varmt om hjärtat och när jag läser Anderssons bok skrattar jag naturligtvis gott åt de hårddragna poängerna och scenarion som är för sjuka för att någonsin kunna inträffa. Sen inser jag att vi redan lever i den världen.

Exempel? Ingress i Värmlands folkblad, den 14 februari 2008:
Karlstad ska inte bara förknippas med solen. Det ska även bli “blommornas stad”.
Nu utreds en satsning på att plantera över en halv miljon blommor i stadskärnan, till en kostnad av 12,5 miljoner kronor.
– Blir det här verklighet kommer Karlstad bli en stad som det pratas om, säger Christina Hägglund, enhetschef på natur- och parkenheten.
12,5 miljoner kronor för blomster, you say? Och stolt över det? Vad sägs om att t.ex. ge 1150 ungdomar ett sommarjobb istället?

3 kommentarer:

yoenes sa...

Haha, ja så är det. Jag fick en stor tennisboll inne i halsen i helgen. Eftersom jag varit febrig sa sjukvårdsupplysningen att det var kroppens sätt att forsla bort sjukdomen. Men det visade sig istället vara streptokocker. Nu har jag fått penicillin och det enda som som är kvar av tennisbollen är en ond hals.

Men sen när har Wimbledon varit ett av kroppens rensningssystem?

Har gett mig in i singer/songwriterträsket igen, förresten. denna gång med en podcast och en ny blog (på engelska!) i bagaget.

Ja, man upphör aldrig att förvånas över naturens dumhet.

www.onthecinnamon.blogspot.com

Ha det! /Jonas

valle sa...

ja, det där är lite bisarrt. stod det inte något om att Karlstad ska bli världens blomtätaste stad också?
visst, det är bra med höga ambitioner men man kan ju undra lite hur dom tänker...

Anonym sa...

Oh ja! och mer på gång än tidigare!
Ser att du har hållit ställningarna här.

/Jonte