Week four: Sometimes the same is different, but mostly it's the same.

Lördag förmiddag. Sprängande huvud. Zombies dödar. Man får skylla sig själv.

Det skållande heta kaffet från Alexanderplatz u-bahnstation, har precis nått drickbar temperatur när jag kommer fram till hållplatsen Paracelsus-Bad. Min slutstation och lagom långt från lägenheten för jag ska hinna njuta av det svarta guldet i min hand. Promenaden går längs Roedernallee. Samma dag som jag officiellt flyttade in i min lägenhet rånades en värdetransport alldeles i närheten. En av väktarna skottskadades så allvarligt att han senare avled på sjukhuset. Nog för jag efterfrågade händelserikedom genom min flytt, men det finns gränser för allt.

Språk är en intressant kommunikationsbegränsning hos människan. Vi är alla samma, men har ibland svårt att tydliggöra det för varandra. Här har det varit en total potpurri. Umgås med tyskar dagtid, huvudsakligen kanadensare, engländare och sydafrikaner på kvällar och helger. Dessutom två svenskbesök på mindre än en vecka. Ibland kommer jag på mig själv med att rulla r:en helt förryckt, när språkövergångarna kommer tätt. Eller tappa bort ord.

Efter många om och men har jag nu samlat ihop allt det som behövs till en komplett, tysk jobbansökan. Hela processen har påmint mig om vilket disciplinärt folk tyskarna faktiskt fortfarande är.