What happens when you lose everything?

Vad gör vi med våra kroppar, Magnus? Vi skövlar våra kroppars regnskog.
- Tobbe är bakfull.

Hur kan man på värdigt vis sammanfatta den gångna veckan?
Not. That's how.

Hela klassen var äntligen tillbaka. Lunchade i nedre redlok. Fikade i humfiket. Lyssnade när Susanne skrek ut maträtter. Myste. Skrattade. Det var lika välkommet som underligt att vi skulle få uppleva de sakerna igen tillsammans. Men så var det också för bara en kort stund.

Dagarna upprepade sig själva. Uppsatsopponeringar i skolan, sedan i mån av ork styra upp nåt med gänget på kvällarna och packa banankartonger/reminisca på nätterna.

Avslutningen skedde på Scharinska i torsdags. Några slicar pizza, lite prat och växtutdelning, mycket öl och musik. Fick ut ganska mycket av det hela. Delade ut blomstret till lärarna och höll ett improviserat tal. Både jag, Terner och Erik hade brännt plattor med självvald musik, som vi för variationen turades om att spela. När lokalen stängde dörrarna gick hela gänget likt ett lemmeltåg mot Ålidhem för efterfest. Mitt lilla rum på Fysikgränd fylldes till bredden, vissa fick stå med sina drycker och titta in från hallen istället. Inte förrän tidig morgon kunde jag och CJ invänta sömnen. Jag med något rödtårade ögon.

Morgonen efter alla farväl var det mycket som skulle göras. Sista packningen föregicks av bakfyllestädning. Stor rödvinsfläck på soffan. Imponerande ändå att den överlevt liknande öden under fyra års studentfestande. Folk kom förbi för ett sista hejdå. Terner lånade med sig madrassen.

Strax efter åtta på kvällen satte jag mig på bussen mot Stockholm, för att ungefär 16 timmar senare vara framme i Karlstad. Nystart på gammal ort. Egentligen har man inte ens "sommarlov" nu. Jag har ju inget att vara ledig från. Åtminstone inte än.

I like to wait, to see how things turn out.