Then the summer comes.
Ain't that the roughest time of roughest times?
Sun bleached hair.
No matter what, you just gotta have fun.
And fall in love.
God I need a boy to fall in love with quick.
With a dazzling smile.
No matter what, you better not ask why.
Jenny Wilson - Summer Time - The Roughest Time
What a week. Sommaren kom verkligen till landet i en handvändning.
Åkte som sagt till Ekshärad i onsdags. Hängde där i två dagar. Tog det lugnast möjligt, hjälpte mormor med trädgården och drack öl med morfar på terassen. Äldste morbrorn var på besök från Berlins utkanter. Han och morfar fiskade gös. Busjön sägs vara tämligen känd för sin gösrikhet. Jäkligt god fisk, ska erkännas av en person som inte äter vattenvarelser allt för ofta.
På fredagen fick jag återse lite folk från förr. Jag, Per, Johansson och Kristina drog hem till Elfman. Punköl och Minttu var mitt bränsle. Resultatet ett dopp i älven och någon sentimmes gitarrspel plus allsång.
Gick upp redan vid åtta på lördagsmorgonen. Planen var att cykla till Karlstad. Av någon konstig anledning var jag fortfarande sjukt peppad på det vid tillfället, trots knappa tre timmars sömn och en bakfylla med touch av munvatten. Det hela var överhuvudtaget väldigt oplanerat. I efterhand hade jag framför allt valt till en klick solkräm till utrustningen. Niomilafärden var verkligen en enda lång solsession. Tvingades till vattenpaus var tjugonde minut, eller åtminstone kändes det så. Otaliga liter gick i vilket fall åt. Tur att det fanns tillräckligt många platser att skaffa påfyllning, väskan kändes tillräckligt tung som den var.
Men resan var lätt värt det lilla äventyret. Den gamla järnvägssträckan är väldigt fin i sin nya cykelvägsanpassade asfaltskrud och miljöerna bjöd på fin variation längs vägen. Några få "konstverk" - troligtvis upprättade av lokalinvånare längs älven - lyfte mina smilband då och då. Väl utvald musik drev benen till pedaltramp. Det enda som kändes lite konstigt var att åtminstone tre av fyra personer man mötte färdades på motordrivna tvåhjulingar, snarare än på cyklar eller till fots. Torde vara ett paradis för trafikpoliser.
Några öl bedövade lårvärken när det behövdes som mest. Nu måste jag bara se över den röda huden så är jag fit for fight igen. Åtminstone fysiskt.
Summertime's the roughest time; everybody's telling me how easy things become.
11 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Aha okej, pluggar din syster i Kd lr? Jag var på studentfirande i fredags. Det var på nåt sätt roligare att ta studenten än vad det är att fira nån annan, haha. Men erbjudandet om förfest på fredag kvarstår om studentfirandet skulle bli på lördag. Är det tvärtom är jag nog ingen banger på lördag heller för den delen. :) Jag är ledig hela sommaren sen, om ingen skulle få för sig att ge mig ett jobb. Men det kanske är skönt att ta vara på det sista sommarlovet innan verkligheten. Så är jag definitivt pepp på mitt-i-veckan-fester också. Vart går man ut i Karlstad då?
Biiiiicycle biiiicycle, I wan't a bicyclerace!
Men gud va härligt med en frisör i familjen. Jag blir genast grymt avundssjuk! :(
Gillar dina projekt måste jag säga. Cykla 9 mil bakis och med lite sömn i bagaget är nästan i paritet med banan-fastan.
Min dumdristighet känner inga gränser. Med betoning på "dum".
Cykla till Karlstad låter varmt...
Den där festen som du skicka via Facebook, får lämna återbud -om den inte redan varit...
Cykla 9 mil när det finns buss går över mitt förstånd... Moped på sin höjd, men cykel? Uuja, stôllbarn...
Genomskåda---> Festen är den 28 juli, så skulle ditt schema ändra sig är det bara att styra om kosan!
Maria---> Buss? Är jag pensionär? Moped? Är jag 13? :D Nä, men det var som du säger mest av allt ett stôllrôck...
Skicka en kommentar