These are definitely the last days

Jävlar vad påkostade grejer. Det går inte att bara ha en schlager, de kör en jävla OS-invigning.
- CJ kollar TV.

Någon gång under natten till fredag lämnade jag en bunt papper i Wiechels låda och såmed inleddes de kanske absolut sista veckorna i Umeå. Kommande två veckorna är schemalagda enkom för oppositionsläsning av uppsatser, vilket bäddar för goda försök att hälsa Umeå och Norrland farväl för den här gången.

CJ har nu bott här i en vecka och det har funkat jäkligt problemfritt för att vara två pers inklämda på knappt tjugo kvadrat. Igår var det dags för den första riktiga festen efter exjobbsinlämningen. Det märktes att man ville mycket, var länge sedan som jag blev så borta på så kort tid. Sen hade jag typ inte ätit alls under dagen heller, ett misstag jag gjort allt för ofta den senaste tiden.

Nåväl, idag mår man som man förtjänar med sitt sprängande huvud och den rivna, torra halsen. Dags att fundera över hur man ska tillbringa de kommande veckorna i norr. Allt ska kanske inte komma på samma gång.