7 maj 2007

Here I am expecting just a little bit too much from the wounded

Det är inte fördomar om det är sant.
- Diskussion med klasskamrater, ang. min hemkommun.

Stunden är kommen, den sista veckan av exjobbsskrivande är inledd. På torsdag lämnas de ur våra händer.

Igår kände jag mig väl måttligt peppad att pressa ur mig uppsatsens sista rader. Vaknade upp till synen av ölburkar och -flaskor som fyllde varje liten avlastningsyta av mina tjugo kvadratmeter. När man långsamt lyfte huvudet kunde man förnimma den ofelbara doften av det etanolmoln som låg över rummet. Att mitt huvud frånsa sig all form av aktivitet gjorde det inte enklare att stiga upp. Och att jag hade städvecka i korridoren var den kanske definitiva taggen i min sida.

Nåväl, nån slags ordning lyckades jag få på helvetet, om än mitt yttre gav signaler likvärda en levande död under processen. Lämnade kvar några av städuppgifterna till idag dessutom. Den viktigaste delen av städveckoförpliktelserna tycker jag trots allt är att kunna erbjuda en maffig fika till korridorskamraterna mot kvällen. Det blev en härlig morotstårta den här gången. Bakad med nån slags "shake-n'-bake"-liknande historia, men inte mindre god för det. Glasyren ska jag kanske förfina något till nästa gång.

Ikväll kommer CJ. Ska bli så jäkla skönt att få återse honom på "hemmaplan" igen. Det blir komboboende i mitt studentrum som gäller framöver, kan var den perfekta avslutningen på två otroligt roliga år.

Annars är mycket sig likt. Sommaren kryper allt närmre och ångesten med den. Dels över att skiljas från klassen, dels över att tillbringa större delen av sommaren i Hagfors. Visst är det underbart att ha fått någon månads journalistgigg, men inuti mig bor någon slags rädsla över att ofrivilligt och kanske också omedvetet mura in mig i både mina egna tankar och i det nordvärmländska livet. Där ute finns så många saker jag vill ta del av, men istället kommer de hemsöka mina tankar när jag sitter på gräsmattan i Hole och drar igång ännu en hemsnickrad playlist.

Bristen på tid är ett återkommande inslag i min blogg. Är bristen ens verklig? Är det kanske bara jag som inte vet att nyttja tiden rätt? Jag vet inte ens om jag tar de rätta besluten för att åtgärda bortfallet av värdefulla ögonblick.

4 kommentarer:

Vera sa...

Minuset med att ha roliga förfester är att det inte är allt för roligt att vakna upp dagen efter. Jag hade fasligt många för- & efterfester i Karlstad å det är aldrig kul att städa upp efter andra. (Speciellt när folk inte har vett att dricka svensk öl som man kan få pant för!) Så jag lider med dig. Var glad att du har ett sommarjobb överhuvudtaget. Jag har inte hört ett ljud från den värmländska lokalpressen, så vi kan ju säga att du vann! :/ Å får du allt för tråkigt i sommar får du ta en sväng till storstan å hälsa på! :) Kram kram

Mård sa...

Om man tänker för mycket framåt så märker man inte det man håller på med i nuet, du märker kanske inte var din tid tar vägen?

I morn kan du lägga tiden på NH med oss om du vill!

Asa sa...

Ex-jobbet ligger i vaskan och vantar pa att lamnas in. Det blir pa fredag for min del, kommer inte hem forran torsdagkvall...Ar inte alls peppad pa flygresan som startar onsdagmorgon, men det ska bli kul att se folk igen.
Synes snart!

Magnus sa...

mård---> We'll see, måste ju pressa klart exjobbet i första hand iaf!

asa---> "Hello, Ass!", kul att snart få se dig igen! De där långa flygresorna är fan inte att leka med, men du kanske är ganska van att hantera jetlagen nu...