Krossa klockorna!

Now we're out of time,
I said it's my fault.
It's my fault.
/
Can't make good decisions.
It won't stop.
I can't stop.
/
Give me some time,
I just need a little time.
Give me some time,
I just need a little time.
The Strokes - You Talk Way Too Much

Fan vad saker går snabbt. Det är inte ens två veckor kvar till jul, vilket betyder att jag teoretiskt sett borde sitta i något slags fordon söderut om ungefär en vecka. Och jul, ja det har aldrig varit en så hemsk högtid som iår. Inombords gråter jag redan. Lämna Umeå, människorna, klasskamraterna. Många av dem kommer jag inte få se förrän i slutet av maj.

Imorgon är det avskedsfest på Gula Villan. Byggnaden bredvid Norrlandsoperan som har stått bostad för CJ, Titti och Elli. Någon dag senare kommer alla tre vara borta och stället kommer aldrig bli sig likt igen. Frågan är om staden någonsin kommer bli det för mig, med alla människor som försvinner. Det är som om en betongvägg närmar sig min skalle i oväjbar hastighet. Aldrig tidigare har jag varit i större behov av att stanna klockan. I mitt huvud ekar Casablancas sträva ord, nästan som om även han ber till högre makter för vår skull.

Give 'em some time, they just need a little time.