En helg på gula villan

Att han är alkoholist är ju ett lyxproblem.
- Tomas om Persbrandts hunkighet kontra sunkighet.

Såhär i slutskedet av gulvillans varande, eller åtminstone av dess kollektiv, så har jag tillbringat en stor del av min fritid där. Nästan bosatt mig, skulle man kunna säga. Den här helgen var ett praktexempel.

Fredag:
Efter skolan sticker jag hem och hinner bara plocka ihop min Xbox innan det är dags att dra ner till stan. Väl framme kopplar jag in krysskartongen och det är bäddat för en TV-spels- och Idolafton. Hannes hade för någon vecka sen satsat pengar på att Erik skulle ta hem shiten, så han svettades väl mest av alla just den här kvällen. Det åts ostlagda kex och dracks några öl och lite vin.
Titti och Elli var inte allt för impade av vårt grabbiga TV-spelande senare på kvällen och med CJ:s krånglande dator blev det inte mycket till filmtittande som alternativ heller. Men vi fortsatte att köra några set tennis, backar på brädan och krockar i rallyt. Men några timmar efter midnatt hade även våra ögon fått nog.


Lördag:
Idén var att jag och CJ skulle haft en heldag. Kollat lite affärer på stan, lagat mat, fått ordning på hans dator och avsluta med dans på tidernas sista Community. Det började istället med att jag sov onödigt, men härligt, länge. När jag väl kom tillbaka till gulvillan så hann jag bara ta en snabb titt på datorn, sen var vi mitt uppe i att sänka våra öl. Hannes och Örjan kom förbi, och tillsammans med tjejerna satt vi och drack, pratade och lät På spåret hålla sällskap i bakgrunden.
På Norrlandsoperan var det fullsatt som vanligt. Halvtimme-trekvart i kön. När man väl kom in var det ändå jätteluftigt och inte alls folktätt. Som vanligt. Men en fin stämning var det, med There is a Light that Never Goes Out som avslutande låt. Och när melodin var slut fortsatte allsången någon minut till.

Söndag:
Dehydrerad av bakfylla och med en hes, sträv hals så drog det ihop sig till adventsbakning. Hannes och Örjan återvände för att rulla deg och även Johan, Tomas och Jenny dök upp. Något besvikna var vi dock, eftersom vi hoppats på en uppslutning av gigantiska mått. Men massor av pepparkaka och saffransdoft i köket fick vi ihop! CJ var riktigt sliten och satt mest framför TV-spelet under kvällen. Själv dämpade jag det hela med alldeles för mycket koffein, både hos kollektivet och här hemma på kvällens korridorsfika. Resulterade i att jag låg sömnlös till nästan klockan 6 på morgonen.

Måndag:
Mer jobb med CJ:s dator. Äntligen fick jag bukt på skrället.