Sjukligt mycket film

Är det cirkus med djur hamnar det på nöjet. Är det cirkus utan djur hamnar det på kultursidorna.
- Erik Emanuelsson

Det har varit en lång dag. Filmtittandet på Folkets Hus började kl 12:00 och slutade strax före midnatt. Totalt sex rullar. Mitt dagsprogram såg ut som följer:

• Dame Sobh (Day Break) - Gripande iranskt fängelsedrama om en man som sitter och väntar på sin avrättning, som fördröjs om och om igen. Inspelad på ett autentiskt fängelse i Iran och med jobbigt övertygande skådespelare. Sitter kvar i tankarna långt efteråt.
• Nana - Japansk film om två tjejer med samma namn och ålder. I övrigt har de inte mycket gemensamt, men blir ändå bra vänner och lär sig om livet av varandra. Ganska rolig film, även om den innehåller en del påfrestand J-rock och alla dessa skrikiga röster som väl är något av kutym.
• Slunecní stát (The City of the Sun) - Heter enligt Filmtipset Solskensstaten här i Sverige. Kändes lite som en tjeckoslovakisk (den är inspelad i Tjeckien och Slovakien, så jag väljer att använda ländernas gamla benämning) version av den brittiska strippkomedin The Full Monty (Allt eller inget). Dock i en mer socialrealistisk och sofistikerad stil. Humorn är dock fortfarande snarlik.
• Devil Wears Prada (Djävulen bär Prada) - Hade både sina bra och usla stunder. Förvisso var den amerikanska berättarstilen ett jobbigt påfrestande avbräck från de smalare filmerna. Recension för Vertex kommer, så jag lämnar kommentarerna på det planet så länge.
• Legaturi bolnavicioase (Love Sick) - Snygg och vacker film om kärlek och förhållanden över gränser. Två tjejkompisar förälskar sig i varandra, men råkar ut för svartsjukan från den enes bror, som har ett milt sagt gott öga för sin egen syster. Berättelser av den här sorten blir ofta plastiga och överdrivna. Men den här filmen lyckas bibehålla trovärdigheten och realismen. Mycket bra.
• Szalency (Madmen) - Två män flyr från ett mentalsjukhus. En av dem har en skuld att återbetala. Men resan dit bjuder på fler äventyr än så. Otroligt kul film som, om den når ut till en publik, kan bli en riktig kultklassiker. En roadmovie som förde tankarna till Aaltra (Arga män (utan ben)).

Riktigt så många filmer som denna den tredje dagen blir det nog inte under de som återstår, även om festivalen bara kommit halvvägs. Men en hel del lovande titlar kvarstår på listan, så jag har långt ifrån tröttnat ännu. Imorgon ska jag som det ser ut bara se två längre och några fler korta filmer, då hinner jag utan att stressa iväg för att rösta också. Livet är enkelt när det styrs av ett schema, om än lite tråkigt förutsägbart.