Feeling blue, but I ain't

Att rösta före valdagen är som att åka öppet spår i Vasaloppet.
- Kvalitetssäg undertecknat Örjan Westberg.

Filmfestivalens fjärde dag drog över oss i samma veva som Sverige fick en högerregering. Två långfilmer blev det under söndagen.

• Duk haan yum cha (I'll Call You) - Underlig Hong Kong-rulle som ska vara en slags romantisk komedi. Första halvan är mest asiatiskt hysterisk och mot slutet försöker den plötsligt bli seriös och berörande. Att den misslyckas fatalt behöver väl knappast tilläggas.
• Snowcake - En man plockar upp en ung lifterska som sedan omkommer när de råkar ut för en bilolycka. Han söker upp hennes mor som visar sig vara autist. En mysigt berörande film som växlar snyggt mellan drama och komik. Alan Rickman har en närmast skräddarsydd roll där han får leva ut den torra humorn till sin spets. Sigourney Weaver övertygar mig inte helt i rollen som mamman, men filmen är fortfarande mycket sevärd.

Förutom långfilmerna såg jag ett kortfilmspaket med tio tyska studentfilmer. Jag blev mäkta imponerad av den höga kvalitén hos allihop, men här är fem utvalda.

• Our Man in Nirvana - En rockmusiker dör under en konsert och hamnar i världen mellan liv och nirvana (d.v.s. befrielsen från återfödsel). Nu ska det avgöras om han ännu är värdig evig frid. Otroligt stilren och smakfullt animerad, med en tydlig kontrast mellan liv och världen bortom. Tilltalande story berättad på ett drömskt, om än närvarande vis. Fullpoängare.
• Heim (Home) - En man kommer hem och upptäcker att inbrottstjuvar håller på att rensa ur hans lägenhet. Men allt är inte som det verkar. Spänning i svartvitt med ett välskrivet manus som överraskar och övertygar på slutet.
• Delivery - Animerad film om en man som lever i en framtidsvärld, i en stuga som ligger i skuggan av ett industrisamhälle. En dag får han ett paket som ska förändra hela hans intryck av världen. En kortfilm som leker med spännande och filosofiska fantasitankar. Fick flest applåder av filmerna på visningen.
• Kalte Haut (Cold Skin) - En tjej kommer ut från fängelse, där hon avtjänat ett straff för mordet på en våldtäktsman. En överraskande och skrämmande förändring i världen utanför väntar. Socialrealistiskt och skärande på ett sätt som jag blivit ganska från tyska långfilmer, vilket jag tycker regissören Sebastian Kutzli borde ge sig på snarast.
• Promenade d'après-midi - Mycket kort (två minuter) film om en tjej som dansar på gatan med ett paraply. Grymt snygg klippning som lovar gått för Claire Walka främst som blivande musikvideoregissör.

I övrigt har jag inte så mycket att säga. Tankarna har varit ganska uppslukade av både film och valresultat. Det sista på ett obekvämt vis. Ser fram emot att njuta av festivalens sista dagar istället. Det blåser hårt, det blåser kallt.