När utomstående personer tänker på Ekshärad är det ofta den säregna dialekten de tänker på, den som behandlades i senaste Ekshärad runt och som har kunnat beskådas/åhöras i bl.a. TV-programmet Värsta Språket för några år sedan. Vissa kanske får bilder av de kända smideskorsen som står på vår kyrkogård. Det finns dock de som ser på Ekshärad med helt andra ögon. Exempelvis så finns i Stockholm, närmare bestämt i Farsta, en gata uppkallad efter orten. Ekshäradsgatan, kort och gott. Roligt för den lokale är att den korsande Hagforsgatan är betydligt kortare.Det finns dock betydligt större sammanhang, internationellt dessutom, där orten har förekommit. Enligt vad som berättats började det hela med att Kung Karl XI färdades med båt norrifrån och lade till i Ekshärad, där han fick övernatta hos prästen Aurenius. Han blev mycket förtjust i byn, med den vackra kyrkan och den gästvänliga befolkning. Han gav därför Aurenius son hedersuppdraget att resa som missionär till Amerika för att frälsa "vildarna". Sonen anlände hos Minquaindianerna vid Delawarefloden. Där bildade han St. Annes församling och införskaffade en av Amerikas första bokpressar. Indianerna tog emot honom med stor värme och de talade under sina samtal mycket om att stammen levde under ungefär samma förhållanden som oss klarälvdalingar.
Det tedde sig som så efter detta besök, att när svenska nybyggare senare anlände till platsen så gick indianerna runt och sa "Ekshärad", eftersom de trodde att det var detsamma som "Sverige". Man är osäker på om hela denna berättelse är sann, den används ofta som en alternativ och mer långsökt förklaring till den tidigare nämnda "indianmyten". Numera finns dock ett tal av indianhövdingen tydligt dokumenterat och i Ekshärads kyrka finns bevarade pilspetsar från 1600-talets Minquaindianer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar