Toner från en barndom

De har poäng och så har de heat och så ska man ha en viss poäng för att få vara med i en match och så vinner Tony Rickardsson.
- C.J. sammanfattar speedway.

Med anledning av några TV-framträdanden av band jag lyssnat på riktigt mycket under en tidigare del av livet så har de nu återigen fått rinna högtalarna det senaste dygnet.

Det började igår med dokumentärfilmen Some Kind of Monster på SVT. En film som skildrar ett riktigt slitet Metallica, på gränsen till Spinal Tap-patetiskt där de står på gränsen till undergång. Pinsamt, men samtidigt smärtsamt att se. Direkt efteråt var jag tvungen att lyssna igenom Master of Puppets, som jag än idag anser vara en suverän skiva. Leper Messiah är för mig helt klart bandets bästa låt någonsin, baktakten i den ger mig ett energiflöde av kalla kårar. När jag tänker efter är det inte utan att jag undrar om Queens of the Stone Age kanske var lite inspirerade av den när de gjorde No One Knows. Även det en låt med ett lika enkelt som genialt riff.

Bandet som jag idag lyssnat lite extra på är Led Zeppelin, med anledning av Polarprisets utdelning. När vi ändå är inne på riff går det inte att undvika nämnandet av låten Kashmir. Kopierad av såväl Puff Daddy (Puffy Combs, P. Diddy, Pimp Doggy eller vafan han heter nuförtiden) till hiten Come with Me som av Rage Against The Machine till Wake Up.
Här finns en väldigt intressant och rolig koppling. Det är nämligen så att nämnda Puff Daddy-låt ju förekommer på soundtracket till kalkonmonsterrullen Godzilla (den amerikanska versionen vill säga). På samma skiva har även RATM med sin slagdänga No Shelter. Det intressanta här är att såväl Jimmy Page från Zeppelin som Tom Morello från Rage gästar på gitarr till Come with Me. Cirkeln är sluten.

Gillade Ebbot och Soundtrack of Our Lives tolkning av just Kashmir på galan tidigare ikväll. Förutom den låten så är Immigrant Song den av britternas verk som fäst sig starkast hos mig. Men Zeppelin var ju, liksom Metallica var det inom trashmetallen, en riktig hitmaskin. Jag har dock - vågar man säga det? - aldrig fastnat särskilt mycket för Stairway to Heaven. Visst, bra låt, but what's the hype all about? Däremot håller jag med om att det låter som om Robert Plant sjunger "here's to my sweet satan" o.s.v. om man spelar den baklänges, om det nu är någon som bryr sig.