Kristian: This potato sallad is awful. Maybe with some ketchup...
Jag: No, man, ketchup is the worst shit!
Filip: I agree.
Kristian: Wh... Your meat is fucking drowned in ketchup! Why do you even use marinade?
Filip: Well, of course I use marinade! Or else it wouldn't taste so good.
Kristian: But... Now it just tastes ketchup!
Filip: I like it. You know. Marinade and ketchup.
Kristian: Why don't you just make a marinade out of ketchup?
Filip: Well that's just pure wrong!
- Tyskars ketchupvanor är lika svårförståliga som nämnda diskussion.
Den så kallade Kristallnatten återuppstod ånyo här på Fysikgränd iår. Men förutom flaskors glassplitter som avslöjar festligheterna så måste jag som "first-timer" påstå att det var ganska lugnt. Visst, folk köade långt ut i vår korridor för att få använda min toalett och jag fick mig en rejäl kläm i armen av entrédörren här nere, men förutom det var det faktiskt riktigt kul i sina stunder. Jag hade bjudit in en handfull vänner och tillsammans satt vi och tog några glas i mitt enkla hem. Toan klarade sig också från att grisas ner totalt. De flesta som lyckades söka sig till mitt rum efter att ha slunkit sig in i korridoren var faktiskt rent utav trevliga att ha att göra med. Inga tecken på att vilja slå sönder min skivsamling eller vad man nu har hört berättats för sig av andra kring festens tidigare år. Hur som helst, efter en stund gick jag och mina gäster ut för att dansa loss tillsammans med folkmassan strax utanför. Ett av DJ-båsen låg placerat bredvid vår dörr och precis nedanför mitt fönster, så vi hade tidigare under kvällen suttit ut och iakttagit alla människor. Den påtagliga promillehalten i min kropp höll mig igång tills mitt hår var genomblött av duggregnet, dagsljuset hade återvänt och musiken hade upphört. Precis innan hade Hannes, Åsa och Dylan kilat hemöver som de sista jag kände bland de dansande. Det krävdes ingen lång stund för mig att somna när jag gick och la mig.
Det blev ett ganska segt uppvaknande på lördagen, men efter Brämhults-kuren, som vid det här laget har blivit en bakfylleklassiker, var jag up and running igen. Bara en stund senare var jag laddad för festen hos Lenitha och Anjorna på Tunnelbacken. Jag fixade iordning en skiva med musik åt Lenny som jag lovat henne och gick sedan förbi Åsa och Dylans korridor för att kolla läget. Där grillades det till den inte så idylliska bakgrunden av en krossad TV och en mörbultad dammsugare. Roligt som vanligt var det dock att umgås med deras korridorskamrater, så jag satt kvar där ett bra tag innan jag till slut fortsatte vandringen till den egentliga festen. Hos Le Kollektiv hade redan ett gott antal personer hunnit samlats och det ökades på i jämn hastighet under kvällens gång. Det var en lagom vid variation av människor, men jag fastnade ofta och pratade nästan bara med de jag kände sedan tidigare (jaja Jonas, jag vet). Bland annat var det riktigt kul att se Peter igen, Björns ex-kombo som varit i Norge och jobbat några månader. Hur som helst en riktigt trevlig kväll som blev en bra avslutning på denna sista helg här i Umeå, vilket väl får vara min bortförklaring för valet av samtalspartners under aftonen. Nu återstår bara sittningen på torsdag och sen måste man fundera på hemvändandet och en sommar bortanför livet här uppe.Ringde till Janina under gårdagen också, som fyllde 18 i början av veckan. Skickade en skiva med låtar om systrar (med Antony and the Johnsons You are my Sister som den mest centrala) samt ett pengatillskott till hennes körkort. Hon verkade gilla det, så då var jag nöjd också. Ska fundera över vad jag kan hitta på till Daniel när han tar studenten om två veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar