Bocken är död

[Josef och Henrik har snott en paj på nyårsfesten och vi sitter i bilen på väg hem.]
Jag: Vad har du där för något?
[Henrik tittar skräckslaget på mig och drar sakta pajen längre ifrån mig.]
Henrik: Va? Det här? Nej, det är inget speciellt...
- Protect the loot!

Ja, det har varit några mycket inaktiva veckor från min sida här. Främst skolarbete har tagit udden av min kreativitet och ork, men jag ska ändå försöka sammanfatta lite av det som hänt.

Juldagen tillbringades på Folkets Hus i Hagfors, som alla andra år. Det var dock förvånansvärt bra stämning och ganska trevligt. Vi hade dessförinnan tagit några öl hemma hos Pär i Ekshärad och genomfört vår traditionella minijulafton mellan vännerna. Den brukar gå ut på att man skaffar en klapp till det ungefärliga värdet av ett Linné-porträtt och sedan lottas de ut inom gruppen. Jag hade köpt Fatih Akins film Gegen die Wand (Mot Väggen), som till slut hamnade i Daniels händer (Wirtberg, that is). Det matchade perfekt, han var nog den som skulle uppskattat den presenten mest.
Juldagen avslutades med en efterfest i en lägenhet någonstans på Gärdet. Sedan delade vi på en taxi till Ekshärad (även om det fortfarande känns som att jag, Punger och Pär betalade mycket mer än vad vi behövde) och jag kinesade i en bäddsoffa i casa Westling.

Under mellandagarna hälsade Victoria på. Hon hade ett väldigt tight schema eftersom hon bara var hemma en vecka från London, så vi hann så gott som bara ta en kopp kaffe och utbyta julklappar. Hon fick The New Pornographers Twin Cinema eftersom jag tycker det är en av förra årets bästa plattor. Av henne fick jag Keith Jarrets liveskiva med solokonserten från Köln. Grymt bra. Sedan blev det ett hastigt farväl och jag blev tvungen att återgå till mitt skolarbete.

Över till nyårsafton. Även då höll vi till hemma hos Pär till en början. Det var jag, Pär, Per och Punger som trollade ihop en trerätters middag, bestående av getost-och-honung-toast (beiget, men gott), lövbiff med klyftpotatis och nån slags kaneläppelfyllda smördegsfickor med tillhörande glass. Jag hade trollat ihop några skivor med musik och till dess toner slängde vi gemensamt ihop födan med glada minor och gröna flaskor i köket. Per ordnade dessutom till sin deliciösa och för mig redan legendariska senapsdressing till salladen och sedan kunde vi som kungar avnjuta både maten och varandra sällskap några timmar. Efter det gick vi de fåtal meter som ligger mellan Pärs hem och hembygdsgården för att kolla in festandet där. Det var ganska kul att se massor av bekanta ansikten igen.
Senare på kvällen (mycket sent t.o.m., strax före hemfärd) gjorde sig dock obygdsmentaliteten påminnd och det skulle gruffas och bråkas utanför. Jag blev anklagad för att ha haft sönder någon slags julbock av granris som stod vid ingången. Eller rättare sagt påstods "jag eller någon jag känner" ha haft sönder den. De orden påvisade ganska tydligt hur bra koll personen i fråga hade på läget. Jag försökte förklara för honom att orden som kom ur hans mun inte hade något sammanhang alls, men det var till synes bortkastad tid att försöka prata sansat med honom. För att undvika någon form av gruff tog jag mig istället de fem sekunderna det krävdes att laga skrället hellre än att käfta emot ännu längre. Föga förvånande verkade beskyllaren lite besviken över faktumet, han hade av allt att döma gärna fortsatt argumentationen med mer än bara munnen. Man har börjat räkna med att det alltid blir någon slags gruff när man är på fest i hembygden. Klyschigt, stereotypt, jobbigt, men sant. Jag var mest förvånad över att jag inte såg något sånt under juldagen i Hagfors, det är ju ett nästan lika säkert jultecken som tomten annars.
Efter den festen åkte vi hur som helst ett gäng (jag, Janina, Josef, Henrik, Petter, Erik och Markus) hem till Hole där vi satt uppe ett bra tag och stojade och drack. Lite halvnaket hoppande i snön hanns det också med. Även om jag redan vid hemkomsten var redigt dragen så tryckte jag i mig en hel del rödvin, vilket gjorde sig betalt strax före sänggång och bäddade för den nyårsdagstraditionella "jag-lär-mig-inte-av-mina-misstag-bakfyllan".

Efter den kvasitraditionella pizza- & filmkvällen som avsked med vännerna någon dag senare så åkte jag tillbaka till Umeå natten till den femte. Sedan dess har jag kämpat med dygnsrytmen som inte riktigt vill infinna sig på en rimlig nivå. Inatt sov jag dock ytterst lite, så jag kommer nog sussa gott tills morgongryn när jag går och lägger mig.
Det var skönt att vara hemma ett tag, men jag har inte så mycket emot att vara tillbaka i Umeå heller. Mer än dessa eviga skoluppgifter som inte vill ta slut, vill säga. Men bara den här veckan går över så börjar man kunna urskilja ljus i tunneln. Då är det praktiksökan och liknande som ska ordnas istället.