27 november 2005

Grattis på första advent!

För att bli riktigt stor är man ju tvungen att ta preparat!
- Dusan ser inget ljus i tunneln.

Adventstid är en vacker och mysig tid. Jag är överhuvudtaget en väldigt pro-julfeeling-människa, kanske för att jag har en förkärlek för snö och massor av ljus som lyser upp horisonten vid kvällspromenader. Det underliga med advent är dock att det inte på samma vis är en högtid som exempelvis jul, mer än ett komplement till det. På så vis finns det ingen bra fras i stil med "god jul" eller "gott nytt år" för att antyda att man ska ha det bra under dessa julmjukstartande söndagarna. "Trevlig advent" funkar, men det inger inte samma starka känsla som de tidigare nämnda prefixen.

Denna helg har jag varit på fest både i fredags och igår. På fredagen var det "Digital Tone Festival" på Corona. Looptroop spelade och gav en bra show som vanligt (fast då har jag bara sett dem totalt två gånger nu). Erik från vår klass spelade plattor på festivalen tidigare under kvällen, fast det missade vi eftersom vi kom dit så sent. Vi var på förfest hemma hos Ellinor och Christine, som har fått sig en riktigt fin lägenhet på Mariehem. Det var väldigt roligt, fast det tog ett tag för oss att övehuvudtaget hitta dit.

Festen jag var på igår var en slags privat fest för läkarstuderande. Jag läser ju på inget vis något läkarrelaterat, men Linda i korridoren bjöd dit oss ändå. Vi fick senare reda på att festen delvis var en kombinerad födelsedagsfest eftersom både Linda och någon mer fyllt år för bara någon dag sedan. Hon kanske inte nämnde det för oss för att hon inte ville att vi skulle anstränga oss med presenter, men jag tyckte mest det var tråkigt att man inte kunde ha överraskat med nått litet trots allt.

Tidigare ikväll hade vi den första adventssöndagsfikan i korridoren. Vi åt lussebullar och drack glögg och nu sitter jag och tittar ut på snön som faller. Jag har inte stannat upp för att få julkänslor ännu den här hösten, så nu sköljer allt över mig på en gång. Det känns bra, men samtidigt längtar man allt mer efter att få komma hem och få se de snötäckta, värmländska skogarna vid juletid igen. Jag ska försöka ta mig ner till stan, kanske redan imorgon, för att köpa en adventsljusstake till fönstret. Det är nog det minsta man kan göra för att få upp julstämningen lite extra.

Har för övrigt numera även fått avslag från NWT på min praktikansökan. "Jag skulle gärna vilja ta emot dig under de två veckorna, men vi har redan tre praktikanter hos oss under den perioden", stod det i svaret. Man kan undra varför de då bad mig skicka en presentation av mig själv överhuvudtaget. Mina praktikvisioner börjar i vilket fall sakta gå i kras. De två mest potentiella, värmländska tidningarna har sagt nej och i Umeå kan jag glömma att ens fråga som det ser ut nu. Enda utvägen som jag ser det just nu är att se till vilka orter jag har bekanta i som jag kan bo hos under två veckors tid och sedan undersöka möjligheterna där. Till slut hamnar jag på något ställe där jag kommer känna att de bara tog emot mig eftersom de tyckte synd om mig och så får jag trampa vatten i 14 dagar.

2 kommentarer:

Karin sa...

Sen när behöver Dusan bli stor? Eller har jag missat något?

Jan Bergström sa...

Sök på någon av gratistidningarna i karlstad då, Newz eller Tryck.
Då får du ialf va i Karlstad o smeka pre-teens till sömn