Det kommer prägla hela mig. Istället för typ ”sleepless in Seattle” så är man ”TV-less in Ume”.
- C.J. förklarar sin akuta TV-brist.
Har kommit att tänka på att bloggskrivande är en väldigt speciell företeelse. För mig är det en sorts blandning mellan internetdagbok, krönika och ibland också skriftestetisk terapi, men till skillnad från framför allt internetdagböcker så vet man inte hur många det är som läser vad man skriver. Då dyker frågor upp som "varför skriver jag?" och "för vem skriver jag?".
Att man trots denna ovisshet, om någon överhuvudtaget är intresserad av vad man plitar ner för något, fortsätter att skriva tyder dock på att man har ett särskilt intresse för det. I mitt fall känns det väldigt bra att veta det, med tanke på mitt tänkta framtida yrke. Jag hoppas dock, nu som då, att överhuvudtaget någon ser vad jag skriver. Inte för att jag skulle sluta skriva om så inte vore fallet, men för mig är en text inte en text förrän den har en läsare.
The 5 Best Horror Movies Where Nobody Dies
2 timmar sedan
1 kommentar:
Jag försöker i alla fall att hänga med på vad du skriver, speciellt nu när jag aldrig är online på Miranda eftersom jag inte har något eget internet ännu.. Vet inte om du kikar min blogg nån gång? Om du inte gör det så kan du kika in på mojoloj.blogspot.com. (Oväntad adress? Heh!)
Skicka en kommentar