Super gör de inte och kvinnor är de själva

Ja, men de lyckades ju verkligen. Jag menar, elfte september satte ju en helt ny standard för terrorismen. De förstörde den berömda siluetten, det måste ju vara varje antiamerikansk terrorists dröm. Och vad fan gjorde klantarna vid det senaste tillslaget i London? Bomberna fungerade inte, ingen dog och de åkte fast direkt.
- Tobias Norén förklarar varför man ska se 11:e september som det mest lyckade terrordådet hittills.

Jag vaknar med torr mun. Sängen jag ligger i tillhör familjen Norén. Jag tittar på klockan. Sängen är så mjuk att det känns som den försöker hålla om mig. Jag hälsar på mamma Eva som tittar in i rummet. Tobbe bjuder ut mig till frukostbordet.
Vi sitter halvnakna ute på gräsmattan. Vi dricker kaffe och läser DN:s kulturspecial om 90-talet. Tobias vill sätta på sig shorts, men jag säger att han är snygg i sina kalsonger. Senare förklarar jag vikten av samhällskritik i Romeros zombiefilmer. Han tar fram en bok. Coetzees Pojkår. Jag frågar om den är bra. Tobias får en sur uppstötning i samband med ordet "nobelpris".

Senare samma dag får jag besök av Victoria. Hennes bil är full med krukväxter. Hon påpekar att hon har jordgubbsfil i bilen. Den ser ut som ett rullande växthus, på ett mysigt sätt. Vi fikar i trädgården och diskuterar vad som faller oss in, som vi alltid gör när vi pratar med varandra. Jag mår underbart. Det är den bästa dagen på länge. Vi åker tillbaka till Tobbe. Där sätter vi oss på samma gräsmatta som tidigare på dagen. Tidningarna på marken visar tecken på fukt. Jag ringer Emma och frågar om hon vill vara med och titta på film. Vi hyr Sideways. Tobias tänker säga tequilarace, men uppfinner istället ordet "shotrally". Efter filmen går Emma hem och jag, Victoria och Tobbe tittar lite på Kobras special om Kina. Jag kommer att tänka på jordgubbsfilen i hennes bil. Hon skjutsar hem mig och vi tar farväl.

Jag tittar ner mot sjön innan jag går in. Jag ser den inte, det är för mörkt ute. Men ändå tittar jag på den.