Berlin runt hörnet

[Jag, Daniel och Markus tittar på TV och en fråga inför Vem vill bli miljonär? dyker upp angående saronger]
Markus: Vet du vad en sarong är då, Daniel?
Daniel: Ja, det är väl det där "höftskynke".
Jag: Vad kallas egentligen sånna där heltäckande, pyjamasliknande plagg som Josefs farsa har?
Markus: Di Leva-klänning.
- Markus Johansson, den levande ordboken.

Inför min avfärd har jag nu börjat ströva runt i hemortens olika hörn och göra återbesök på platser och hos personer. Dagen avslutades denna gång hos mina grannar, familjen Kühn. De är ursprungligen från Berlin, precis som min mor, men bor sedan lite mer än två år tillbaka här i Hole. De är dessutom inte de enda, utan längre ner på Holeraksträckan bor ännu en familj, Scholzens, från Berlin som bott här ännu ett år längre och en tant därifrån äger en sommarstuga längre åt andra hållet. Dessutom finns det tydligen ännu fler intressenter från staden som tittat på stugor och hus här. Inte underligt att en del folk redan lite skämtsamt har börjat kalla det för "lilla Berlin".

Hos Kühns var hela stugan full, för de hade besök från Tyskland där som hjälper dem bygga en terass och ett utomhusförråd. Som vanligt när man besöker familjen så var det första som hände att man fick en kopp kaffe i handen. Därefter satte jag mig med Gunther, d.v.s. pappa Kühn, och hans bror Jan ute på gräsmattan för att hjälpa dem ställa in siktet på luftgeväret som han har köpt åt Tino (smeknamn för Konstantin) vilket är sonen Kühn. När det började bli mörkt ute förflyttade vi oss inomhus, där vi åt kvällsmat och tog några snapsar. Det sistnämnda är också väldigt vanligt, inte bara hos familjen Kühn utan hos alla tyska familjer man kommer hem till. Just idag dracks det något enklare vodkasnapsar, men när jag är hos Gunther och spelar schack brukar det vara whiskeyn som åker fram. Han vägrar i princip spela om han inte får ta sig ett glas därtill, så jag har ibland funderat på om han använder drickat som ett slags hemligt vapen. Om inte för att skärpa sina sinnen så kanske för att sänka de hos motståndaren.
Efter maten satte vi oss ute på verandan för ännu en kopp kaffe och fortsatt pratande. Vi diskuterade det mesta, men väldigt mycket som de frågade mig gällde självfallet Umeå samt hur jag tänker tillbringa denna sista helg i hemmet. Efter kanske en timme ute på verandan blev det sedan dags för mig att lämna gänget åt sömnen. De hade ju trots allt fortsatt arbete att ta hand om även imorgon.

Vad gäller helgens festande så tycks det vara lördag som är den rätta dagen. Gissar på att det är mest folk ute då också. Nu ska jag se om det går att få tag på en bra förfest i Hagfors också eller om det blir att ta ett glas med Tobbe i Ekshärad och sedan åka med bussen som gäller. Om det nu går buss vid någon bra tid vill säga.