Nord och syd

Victoria: Vet du om det bor någon Barbro här i närheten?
Tobias: Nä. Inger heter i alla fall hon som bor där.
Jag: Vad har det med någonting att göra?
Tobias: Barbro, Inger. Same shit, different name.
- Tobias är duktig med namn.

För nästan exakt en vecka sedan anlände jag hit till Umeå, till det som kommer vara mitt hem något år framöver. De första dagarna var verkligen jobbiga, med ångest som tryckte stenhårt inom mig och fick mig att i stort sett bara ligga i min säng med tankar som flög runt i huvudet. Jag hann på bara fyra, fem dagar avverka hela fjärde säsongen av 24 och båda säsongerna av The Office, då jag aldrig riktigt visste vad jag skulle ta mig till på kvällarna, efter att ha utforskat omgivningen under dagen.
Men så på måndag började åtminstone skolan, och det gick riktigt snabbt att lära känna klassen. Det kändes riktigt skönt redan efter första skoldagen och nu har vi hunnit avverka bland annat en institutionsmiddag och pubrunda tillsammans också. Gruppen är fylld av skönt folk och än så länge förknippar jag föreläsningarna snarare med skratt än plugg.
Samtidigt känns det dock ännu lite svårt att vara avklippt från hemorten. När min mor ringer för att höra om jag hunnit installera mig och för att pusha mig att söka bostadsbidrag och liknande så är det svårt att inte hålla tillbaka våndan. Det något skämtsamma kultuttrycket "vi ses till jul" som jag själv ofta använder med mina vänner har på något vis gått över till att bli mer allvar än humor.

Det känns dock som att det inte ska dröja länge till innan jag helt kan koncentrera mig på här och nu, eftersom även korridorskamraterna är några riktigt trevliga människor. Idag hade vi det första korridorsmötet så man fick träffa alla samtidigt, och det var verkligen lättande när man märkte hur bra överens alla kom med varandra. Vi fikade, bestämde ett städschema och gjorde en första stortstädning av kök och korridor. Till helgen ska vi även frosta av en frys som står ute vid trappan, eftersom den har stått på över sommaren och numera liknar ett övningsföremål för arkeologiska utgrävningar. Det enda som går att utskilja ur väggen av is man möter när man öppnar dörren är ett halvt glasspaket och några köttbullar som sticker fram.

Vad gäller min boendesituation i övrigt så fick jag efter en diskussion med Hans Wiechel (läraren som ursprungligen kommer från Uddeholm) klart för mig att jag med stor sannolikhet flyttar tillbaka till Karlstad strax före julen 2006. Han pushade nämligen för att jag ska göra min avslutningspraktik på Värmlands Folkblad, eftersom de redan tidigare varit frikostiga med platser och han personligen har kontakter där. Dessutom tyckte han det vore perfekt om jag startade karriären i hemtrakterna, där man ju nästan per definition har ganska bra koll på saker och ting som händer. Så om VF är villiga att ta emot mig så blir det flyttplaner på gång igen, men det är en framtida historia.
Ett halvår mindre ändrade dock inte mycket för mina hemortskval, eftersom jag ändå är ganska övertygad om att de i stort sett kommer ha försvunnit tills dess. Kanske blir det istället att det känns som man lämnar Umeå lite väl hastigt, men jag känner redan nu att det är en plats jag kommer återkomma till vid flera tillfällen i mitt liv.

Det får vara bra såhär för idag. Ville bara skriva några rader så det märks att jag fortfarande är vid liv, så jag har egentligen mycket annat att berätta också. Det mesta av det kommer dock att dyka upp här med tiden, så den som lever...