Full circle

Lyssnade på Morgonpasset när jag bilade till jobbet imorse. De diskuterade film- och tv-spoilers (ett hett ämne om man som jag lyssnar på The /Filmcast) och Hanna Hellquist snackade om Fredrik Strages blogginlägg där han nämner en viss tisha på temat. Tittade ner på mitt bröst och insåg att jag var helt rätt klädd för dagen.

Less is amore

Rise up
Originally uploaded by Magnus Bergström

Inför sommaren var jag länge på jakt efter enkla, analoga kameror. I bästa fall en simpelt tillverkad kompaktkamera med hus (och gärna lins) av plast. Något i stil med min Lomo Smena 8M, men med färre manuella inställningar och mer point'n'shoot-stuk. Helst av allt skulle den även ha blixt, eftersom det ger nya experimentmöjligheter i svartvitt och med vändframkallad diafilm.
Jag fann, som så ofta, vad jag sökte efter på Tradera, där jag budade hem en Konica EU-mini. Kostade mig ynka fem spänn (om vi bortser från frakten) och uppfyllde alla mina krav. Jag slängde i en svartvit Ilford-rulle, tog med kameran till Berlin och lät den visa vad den gick för. Bildexempel ser ni ovan, på Flickr och i framtiden.

Snart på en tv-söndag nära dig

Författarparet Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril levererade en blodig pseudonymdebut förra året med Hypnotisören, en bok som hade sina brister men lyckades underhålla in i det sista. Där fanns också vissa element som jag särskilt gillade hos en deckare. Bland annat författarnas sätt att hålla den förväntade huvudkaraktären, kriminalkommissarie Joona Linna, något på sidlinjen om berättelsen.

I pseudonymen Lars Keplers uppföljare, kallad

Paganinikontraktet, rivs denna stil ut med rötterna. Joona Linna är nu långt från någon iakttagare längre, utan har istället tagit steget till superpolis. Plötsligt är han inte bara osårbar mot såväl kulor som i närstrid, utan kan även reda ut samband i mordfall enklare än han räknar mellanstadiematematik. Författarduon ger honom förvisso en liten svaghet, ett slags migränanfall som ger eko åt exempelvis Kurt Wallanders diabeteskrämpor. Men dessa anfall dyker, självfallet, aldrig upp i livshotande situationer.

Det här är en fullfjädrad actionbok, ständigt händer något med fart och kraft som håller kvar läsaren i berättelsen en stund till. Tyvärr har en någorlunda intressant berättelse ryckts isär av inslag som balanserar mellan väl otroliga och rent löjliga. Och som sagt, spänningen och nerven finns så sällan närvarande när huvudkaraktären är en finlandssvensk RoboCop. Kanske fick paret Coehlo Ahndoril mersmak av filmlöftena som deras första samarbete mottog, för Paganinikontraktet osar mer svensk polisfilm än Peter Habers strumpor. De verkar till och med flirta öppet med tyska produktionsbolag, genom att krydda boken med ett gäng tysktalande karaktärer.

Ett stort steg bak från första boken, för mig. Osäker om jag vill rekommendera den, ens till de som verkligen älskade Hypnotisören.

Feeling blue

Tungsten growth
Originally uploaded by Magnus Bergström

Filmrullar som är balanserade med tungsten är egentligen gjorda för inomhusfotografi, eftersom de jämnar ut den varma vitbalansen från konstbelysning. Men efter att ha sett några lyckade vändframkallningar av utomhusbilder så vågade även jag på ett försök.
Resultatet blev kanske sådär, eftersom jag själv hade hoppats på starkare blåtoner. Har i och för sig fortfarande vissa färgbalansproblem när jag scannar in vändframkallade negativ, eftersom min scanner gärna rättar till färgerna lite väl mycket i bilderna. Hur som helst fick flera bilder en fin bleksliten yta, vilket gav dem ett åldrat utseende. Klart välkommet.

En vacker stund med Magnus

Tingsek kunde inte köra något extranummer på Get a Gig Festival, villaområdesreglerna tillät det inte. "Unplugged" ropade Petter, och så blev det.

BRB

Vart och vartannat blogginlägg de senaste månaderna verkar från min sida ha inletts med försvarsord som "sorry för det sparsamma bloggandet, mer kommer" och så vidare. Well, den gångna veckan hade jag kanske bättre anledning än någonsin eftersom jag precis inlett en längre vikariatsanställning som språklärare och dessutom blev farbror på onsdagen. Needless to say, bloggen var inte det viktigaste att ockupera mina tankar.

Men fler inlägg blir det. Sommaren har gett intressant film och litteratur att reflektera över, så de står näst på tur. Välkomna tillbaka!