Lone Scherfig har två finfina draman i sin ryggsäck, Italiensk for begyndere och Wilbur Wants to Kill Himself, vilket självklart trissar förväntningarna på hennes senaste verk. An Education kan nog dessutom ses som hennes definitiva, internationella genombrott. Särskilt med tanke på Oscarnomineringarna, för bland annat Bästa film och Bästa kvinnliga huvudroll.Filmen är också, sannerligen, en otroligt välspelad film. En bra balans i rollistan mellan mer och mindre kända skådisar, som gett bästa tänkbara resultat. Alfred Molina som uptight brittfarsa är lysande casting och Carey Mulligan kan mycket väl ta hem en statyett, trots sin ringa ålder i sammanhanget. Utöver det så är filmen jobbigt snygg! Jag har sagt det förr, men jag slutar aldrig imponeras av all gammaldags rekvisita som filmskapare lyckas bygga upp eller fiska fram (bland annat en hel Esso-mack anno 1961, i det här fallet). Kläder, musik och språk för eran är minutiöst framplockad och stilrent använd.
Längre än så sträcker sig tyvärr inte magin i An Education, åtminstone inte för mig. Storyn, skriven av Nick Hornby, må vara väldigt intressant i teorin, men dramaturgin i praktiken är inte särskilt engagerande och upplägget blir ganska förutsägbart. När det återstår ungefär tio minuter av berättelsen så tycks filmen dessutom skynda lite väl fort i mål. Kvar sitter jag, osäker på hur jag ska tolka sensmoralen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar