En viss besvikelse infann sig när jag läste om den dystopiska klassikern Fahrenheit 451 i sin helhet. Den främsta anledningen var troligtvis att den i skuggan av 1984 och Brave New World inte lyckades skaka om särskilt mycket. Frågan är om det beror på tiden vi lever i, jämfört med världens läge när den skrevs, för när boken gavs ut för första gången klassades den till och med som en skräckroman. Den överdrivna ondska vi idag exponeras för i film, böcker och tv fick dock vissa av karaktärerna i berättelsen att på sin höjd kännas som elakingar i en Disneyfilm. Det finns en bra grund för obehagliga väsen i såväl brandchefen som The Hound, men sekvenserna där dessa får spelas ut upplevde jag som oväntat korta och enkla. Berättelsens mest skrämmande är istället huvudkaraktären Guy Montags fru, som blivit känslomässigt apatisk av mediesystemets hjärntvätt.Ray Bradburys språk är inte helt enkelt att greppa, i vissa partier känns det väl svamlande och oöverskådligt, vilket delvis sänkte mina förväntningar inför hans andra stora verk The Illustrated Man. Positivt var att han hela tiden lyckades överraska, storyn tog sällan den vändning som man förväntat sig och följde inget typiskt, förutsägbart mönster. Något som kan bli intressant inför Frank Darabonts kommande filmatisering, samtidigt som jag måste försöka få tag på Truffauts omstridda adaption.
--------------------
Min drömrollista inför den kommande Hollywood-rullen:
- Guy Montag - James Caviezel
- Mildred Montag - Naomi Watts
- Captain Beatty - Willem Dafoe
- Faber - John Hurt
- Clarisse McClellan - Lea Michele
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar