Judisk kultur genomsyrar majoriteten av Joel och Ethan Coens filmer och bröderna bemöter den mörkare och än mer sarkastiskt än självaste Woody Allen. När de nu sätter den judiska familjen i fokus hanterar de därför berättelsens utveckling med stor vana och precision. Och ett gäng dystra skratt på vägen. Från det övernaturliga anslaget till det kulminerande slutet.
Även om storyn är påtaglig genom filmens gång så vinner den, liksom tidigare verk av Coens, stora poäng på kryddorna, detaljerna runt omkring. A Serious Man har förutom en lysande stämning och ton även en underbar 60-talsdesign och -rekvisita. För att inte nämna de välvalda skådespelarna (Fred Melamed är fantastisk), som övertygande och med van tunga slänger sig med jiddisch-slang i var och varannan mening. Tyvärr blir det vid tillfällen lite för gott, karaktärernas öden blir sekundära till upplevelsen, men det här är en riktigt genomtänkt film med potential att växa. Dessutom är det den första rullen, vad jag vet, som lyckas använda Jefferson Airplanes hit Somebody to Love på ett likväl ironiskt som seriöst vis.
13 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar