22 maj 2009

Bra saker vecka 21:

  • The International. Äntligen har jag sett Tom Tykwers senaste rulle! Berättelsen lider något av storfilmskomplex, men den konstnärliga ådran i tagningarna är fortfarande tydlig. Det är spännande att Tykwer fortsätter att ge sig på nya genrer, och thrillers vill jag gärna se fler av efter den här upplevelsen. Den omtalade scenen på Guggenheim i New York är otroligt intensiv. Filmen är på inget vis den bästa han gjort, vill man hårddra det så är det till och med hans sämsta hittills i min mening. Ändå tycker jag att den har fått utstå orättvist hård kritik för att vara långsam och osammanhängande, vilket jag inte alls håller med om. En mycket stabil trea av fem möjliga. Att den trots allt är otroligt sevärd ska ni även ta som en stark rekommendation till Tykwers övriga filmbibliotek.
  • L.A. Confidential. Ännu en i raden av alla klassiska filmer som jag börjat beta av. En gång i tiden såg jag ungefär en halvtimme av den här rullen och förstod inte ett jota, men från början till slut var den magnifik! En otrolig rollista (med Kevin Spacey, Guy Pearce och Russell Crowe i spetsen) som alla bjuder på strålande insatser och ett överraskande manus som bjuder på såväl skratt som flämt. Ett typexempel på hur all film noir borde se ut!
  • Utgångna filmrullar. Efter det mycket tillfredsställande resultatet som en svartvit rulle med "bäst före-datum" i januari 2005 kunde åstadkomma, så har jag nu börjat jaga brett och högt efter mer oberäkneligt material. Om ni, någon förälder eller annan bekant sitter på ett gäng oanvända, gamla 35mm-filmer (såväl svartvit som färg) så tar jag gärna emot dem till mina fotoprojekt i sommar! Jag kan också tänka mig att köpa av dem för en symbolisk summa.
  • Yalla! drickyoghurt. Vet inte om hallon/granatäpple/guarana är en ny smak för marknaden, men mig blåste den skallen på vid första slurken!
  • Säsongsavslutning. Den gångna veckan har flera av de stora amerikanska serierna tagit sommarledigt, vilket i flera fall markerats med buller och bång. Lost bjöd på en formidabel finish, efter en säsong som troligtvis är den bästa sedan serien startade. Nästa omgång är seriens allra sista och jag sitter som på nålar. 24 tog en oväntat långsam säsongsfinal, de sista två timmarna knöt istället ihop säcken med dramatiska relationsutvecklingar och dialoger. Härnäst står New York på tur att utsättas för ett fartfyllt dygn, vilket sett till sjunde säsongens uppladdning kan bli utomordentligt! Några serier har även sagt tack och hej för alltid. Pushing Daisies avslutades redan för någon månad sedan, med en väldigt förhastad slutkläm till följd av orättvis nedläggning, men det var åtminstone aktningsvärt av skaparna att inte lämna slutet öppet. Prison Break gjorde emellertid det enda värdiga och kom till ett snabbt avslut efter två och en halv säsong på tomgång, samtidigt som de faktiskt lyckades beröra med en oväntat vemodig final.

4 kommentarer:

Marcus Hansson sa...

Tack! Så vitt jag vet är du först med att använda gadgets från Kritiker.se.

/Marcus, kritiker.se

Magnus sa...

Tack själv, ser mycket snyggare ut än att bara länka på vanligt vis! Får man en linkback på förstasidan hos er även för gadgets eller måste man lägga till även en vanlig länk?

Vera sa...

Visst är Lost bättre än någonsin? Men förstår du nånting hur det hänger ihop? Jag känner mig helt Lost ;) men är lika glad för det.
Prison Breaks slut tyckte jag var så fruktansvärt dåligt. Ett hellyckligt slut förtjänade väl de där stackars människorna?
Sen tror jag inte du följer Grey's anatomy, men där var det en säsongsavslutning som blow me away. En cliffhanger som får mig att klättra på väggarna tills det blir höst igen. ;)

Magnus sa...

Ett hellyckligt slut på Prison Break hade bara gjort det ännu mer till en "jaha"-upplevelse. Tycker jag. :)