Jag har i tidigare inlägg betonat Watchmen som min obestridda favorit i genren, men de gångna veckorna är det främst en annan kategori berättelser som fångat mitt intresse. Jag skulle vilja kalla den för "comic of age", som en replik på genren "coming of age". Uppväxtskildringar i serieformat, kort och gott. Liksom i andra medier är de levande novellernas versioner oftast självbiografiska, vilket gör upplevelsen extra stark. Bland dessa böcker har jag tre starka tips för den intresserade.
Först ut är Craig Thompsons verk Blankets. En rent fantastisk skildring av den blygt tillbakadragne författarens hårddraget kristna uppväxt tillsammans med sin likasinnade lillebror och deras föräldrar i en liten utkant av Michigan. Thompson ritar otroligt mångfacetterade och detaljerade bilder, som vid tillfällen fångar ögonblicket så väl att man håller andan av alla känslosvall. Snö har en väldigt central roll i romanen, den ligger som ett täcke över de flesta utomhusmiljöerna och ger en extra ombäddad känsla av såväl ångest som värme. Men det är inte bara bilderna, Blankets handlar i första hand om författarens första stora kärlek, Raina, och hur han liksom hans omgivning påverkades av den. Genom Craigs (d.v.s. karaktärens) handlingar och tankar får vi följa hur inte bara relationen till Raina, utan även till hans egen familj och den överskuggande kristna tron, får utstå kraftiga slängar. En hjärteskärande story, väldigt lätt att relatera till och som lämnar läsaren med en bitterljuv eftersmak. Köp eller låna den snarast!
De andra två verken är båda av svenske Mats Jonsson. Han har släppt totalt tre serieromaner: Unga norrlänningar, Hey Princess och Pojken i skogen. Jag har läst de senare två, som i skildringen av hans liv sträcker sig från universitetsstudierna till 30-årsåldern, respektive tidig barndom till tonåren. Jonsson är en nästan jobbigt ärlig författare som inte viker för att detaljera de mest pinsamma och ångestframkallande delarna av sin uppväxt. Där andra kanske skulle förskönat situationer för att ställa sig själv i god dager, serverar han mentala skrevsparkar och käftsmällar om vartannat. Men det mest intressanta är ändå att man känner igen sig själv. Så jävla väl. Storheten i Mats Jonssons verk är, att han genom att skildra vad som vid första glimten verkar vara en dysfunktionell uppväxt i norra Sverige, har lyckats skildra varenda en av oss med knivskarp precision. Roligt, omtumlande och samtidigt otroligt jobbigt att läsa. Och just därför bör man göra det.----------
Glöm inte att kolla in Zack Snyders filmadaption av Watchmen. Vågar knappast utlova ett lika fullgott resultat som serieromanen, men det lär åtminstone bli mäktig bio! Planerad premiär är nästa år.
----------
För en mer renodlat humoristisk uppväxtskildring, läs Fredrik Wikingsson och Filip Hammars Två nötcreme och en moviebox! Eller ännu bättre, lyssna på deras självupplästa ljudbok. För tycka vad man vill om killarna, men så mycket har de aldrig bjudit på sig själva tidigare som under den sessionen. Åtminstone inte psykiskt.
----------
Om någon hittar Mats Jonssons Unga norrlänningar så kontakta mig omgående!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar