Att gå ut för att träffa folk för att råda bot på olycklig kärlek, är som att ta en medicin vars möjliga bieffekter innefattar den sjukdom som den är avsedd att behandla.
- Rader ur ett gammalt anteckningsblock.
Dophelg. Fredag doppresenter, lördag dopsnack, söndag dop. Bebis plus vatten är lika med fest.
Presenter till barn är svårt. Sedärja, Brio-trä slår aldrig fel! Från 3 år? Choking hazard!? Klossarna är ju för fan stora som apelsiner. JAG kan inte svälja dem. Hittade emellertid ett substitut att förena både nytta och nöje.
Klara Katarina blev det till slut, originellt och klingar vackert. Snällare barn att döpa får man leta efter, skrattade tills prästen tappade bort sig i ramsorna. Söndagens chock stod istället en bortglömd rad ur psalm 248 för.
Tryggare kan ingen vara (vers 4):
Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.
Jag må undra vem fienden är.
6 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar