[Handbolls-EM på TV, Sverige vs. Tyskland]
Kommentator: Och så räddar Fritz!
Punger: Va!? Heter deras målvakt Fritz!?
Jag: Eh... Ja...
Punger: Men då är det ju kört!
- Vissa namn inger respekt.
Lagbrott tycks vara ett återkommande skrytmål bland högstadieelever. Åttor snackar stolt över hur de kört trimmade mopeder, ja till och med åkt fast för det, trots att de inte ens har åldern inne. I niondeklassen stoltserar någon över sin senaste piratkopia hemma på burken. Beowulf, vem tankar ner sån skit, svarar då elevens lärare. Ska man bryta mot lagen ska man väl ändå göra det med smak?
Tystnadsplikt för fan, ropar ni. Men så pratar jag inte om någon specifik elev eller kanske ens om Kyrkhedens Skola, utan om de flesta, kanske alla, grundskolorna i Sverige. Det smygs inte med snedstegen, det prålas. Och hur ska man som lärare reagera? Jag är ju inte ens tio år äldre än kidsen och har själv bra färskt i minne hur människorna i ens omgivning drog omkring på bygden. Alla hyss de genomförde och fick betala för. I vissa fall ganska dyrt. Ibland ler eller skrattar man tillsammans åt eländet, ibland tar man sig för huvudet och skäms i deras ställe. Åt deras dumdristiga fritid.
Man tycker synd om och vill styra, samtidigt som man vet från sig själv att de flesta hittar rätt till slut. Deras tid är nu, allt är ju som sig bör. Visst är det skrämmande få saker som har förändrats, men kan inte resten av världen lära av sina misstag så antar jag att en idyll i Nordvärmland inte kan det heller.
1 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du är först och främst moralens väktare och deras vuxna förebild. Att ligga på deras nivå och vara polare kommer i andra hand. Har de inte respekten i behåll inför dig så flyttas gränsen successivt. Det vill du inte. Det låter hårt, men hamnar man på "fel" sida blir det ett helvete att undervisa.
Jepp, I know. Min fundering låg kanske framför allt i svårigheten att beklaga sig över deras underliga utfall på fritiden, med tanke på att det kanske inte bara är av ondo för dem.
Moralens väktare. Pytt. Om en lärare har den inställningen bör undervisning endast ske i ämnena 1800-talets domstolsprotokoll och kravattvett.
Avgå Bergström, avgå Mård!
Varken Mård eller "anonym" (ha! Löjligt) verkar förstå min egentliga poäng i inlägget, egentligen. Men kanske var jag flummig på arbetsdagens kant.
Rädslan för att se dig möta en obstinat hop gjorde att jag reagerade instinktivt. Men det är fascinerande, på nåt sätt så hittar man ju rätt mitt i allt pubertalt kaos. Men att göra om det? Aldrig.
Anonym: "Moralens väktare" ska förstås med en nypa salt. Men kravattvett är en bortglömd guldklimp.
Mård---> Precis min tanke. Man lever och lär, egentligen borde man som utomstående inte beblanda sig med den processen. Åtminstone inte för mycket.
Skicka en kommentar