Week eight: Times that are coming are smiling at me. Late nights and drinking will make it complete.

Saker drar ihop sig. Första Berlin-sessionen är snart över, på fredag tar jag en paus från staden för att återvända med förnyade krafter och förhoppningsvis skörda frukterna av vad jag sått de senaste månaderna. Det är en spännande stad, mina tankar och känslor har svängt åt oanade håll redan under den första tiden. Både positivt och negativt sett, för när hjärnan jobbar som bäst har det blivit svårt att få utlopp för kreativiteten.

Nästa stora steg är att så snabbt som möjligt styra upp ett boende längre in i stan. Det som verkligen hämmar mig från att omsätta energin som fullständigt pumpar genom både mina och betongens vener, är när jag reser lite mer än en handfull tunnelbanestationer bort från händelsernas centrum. Hem till tystnaden i stadsdelen Reinickendorf. Behagligt lugnt, sa min morbrors svåger när vi städade ut stället. Lugnt är inte behagligt, svarade jag.

Imorgon måste jag gå upp halv fem för den sista arbetsdagen på OSZ-universitetets nya byggnad för handelslära, i närheten av stationen Ostkreuz. Har varit full rulle senaste veckan. Tidiga och långa dagar för att få allt klart. De få timmar jag varit hemma har energin knappt räckt för att hålla ögonlocken öppna och glo på en skärm. Samtidigt har en viss serieabstinens infunnit sig. WGA-strejken pågår fortfarande på andra sidan pölen. Har stillat mitt behov genom att kolla in några serier som pågått ett tag. 30 Rock var sisådär, men lyckades ta död på lite tid. Till slut fick jag tag på första säsongen av Six Feet Under, som jag har planerat att se i evigheter, och nu flyger dödtimmarna (no pun intended) förbi som inget.