Titel: Pans labyrint
Genre: Drama
Regi: Guillermo del Toro
Skådespelare: Ivana Baquero, Doug Jones m.fl.
Kan man bli för gammal för sagor? Redan i upptakten till Pans labyrint så ställs vi frågan. Ögonblicket senare får vi brutalt bevis på att det inte rör sig om någon fabel för barn.
Liksom i klassiska sagor handlar det om en styvdotter. Ofelia vill fly den hänsynslöse styvfadern och fascistiska kaptenen Vidal, men hennes mor ska snart föda honom en efterlängtad son. Mötet med en faun väcker nytt hopp.
Här är en av de mest ovanliga och slagkraftiga berättelser jag sett det senaste decenniet. Alla bitar faller på plats, som i ett fulländat pussel. Stämningen, spänningen och sidoberättelserna. Sagolik spanska lyfter dialogerna på ett sätt som jag tror få andra språk skulle lyckas med. Tack vare lysande berättande känns till och med de oväntat bestialiska inslagen befogade. Ingen lämnas oberörd.
Titel: Parfymen
Genre: Thriller
Regi: Tom Tykwer
Skådespelare: Ben Whishaw, Rachel Hurd-Wood m.fl.
Fattig och övergiven föds Jean-Baptiste Grenouille i Paris slumkvarter. Det han saknar i social kompetens har ödet gottgjort honom med ett övernaturligt luktsinne. I famliga försök att komma människor nära förvandlas han till en mördare, på jakt efter den fulländade parfymen.
Baserad på en bok som många har förkastat som ofilmbar, men Tykwer har lyckats hitta precis rätt balans i den otroliga skrönan. Ganska oförenklad och kanske främst tillägnad en publik med försmak för mystik och ockultism. Han lyckas skapa osedlig sympati för mördaren. Grenouille är ett monster, men formad av världen omkring sig och liksom oss alla på jakt efter kärlek. En vacker och samtidigt frånstötande berättelse, som för nytillkomna gissningsvis är allt annat än förutsägbar.
Titel: 300
Genre: Action
Regi: Zack Snyder
Skådespelare: Gerard Butler, David Wenham m.fl.
Det legendariska slaget vid Thermopyle. Flera dagar ska en armé på 300 spartaner egenhändigt ha stått emot en persisk invasion. Frank Millers serienovell med samma namn har stått förebild för filmatiseringen, vilket är mer än uppenbart. 300 är brutalt snygg och estetiskt väldigt lik en serietidning, precis som adaptionen av Millers Sin City.
Men likheten snarare stjälper än hjälper. Berättelsen gör sig inte alls lika bra i spelfilmsformatet, med uppblåst maskulina oneliners och skrattretande muskelexponeringar. Dessutom övergår storyn till en våldsorgie med misstänkt fascistiska undertoner, där den motsvarande ariska rasen förnedrar den arabiska krigshären.
Ibland är 300 fascinerande, men den mesta tiden otroligt enerverande. Den påminner om känslan att titta på när någon annan spelar ett våldsamt tv-spel.
Titel: Sunshine
Genre: Scifi-drama
Regi: Danny Boyle
Skådespelare: Cillian Murphy, Michelle Yeoh m.fl.
Cirka år 2050 har vår sol börjat dö. Ett tidigare projekt att återuppliva den har redan misslyckats. Mänskligheten förlitar nu sina förhoppningar och resurser till ett sista försök - Icarus II.
Berättelsen är enkel och egentligen förlegad, men genomförandet desto mer gripande. Där andra katastroffilmer lägger vikten på pampig action ställs nu existentiella frågor i fokus. Fortfarande finns spektakulära effekter och dramatiska uppoffringar till stråkmusik, men det är de filosofiska diskussionerna som engagerar. Som värdet av ett människoliv ställt mot resten av mänskligheten eller hur det robotiskt rationella tänkandet tvingar bort det humana i oss och likställer oss datorer. Tack vare en skicklig mix av genrer har filmen dessutom god chans att tilltala såväl de som gillade 2001 som Armageddon.
Titel: Nina Frisk
Genre: Drama
Regi: Maria Blom
Skådespelare: Sofia Helin, Gunilla Nyroos m.fl.
Från landsbygden till storstan. Människorelationer står fortfarande i fokus när Blom följer upp sin succédebut Masjävlar. Och precis som förra gången vinner hon flest poäng när hon övertygar oss tittare om våra obehagligt komplicerade liv. För det som i första stunden känns överdrivet inser man lika snart inte alls är overkligt.
Uppslaget är bra, om en flygvärdinna som hellre är bland molnen än försöker stadga sig på marken bland till synes dysfunktionella människor. Filmens svaghet är tempot. Den flyger fram snabbare än sin titelkaraktär och avslutas abrupt. Relationsutvecklingen, som borde vara berättelsens mest väsentliga del, lyckas till slut bara med näppe halta sig i mål. Till och med vissa skådisinsatser känns stressade. En bara okej film, men Blom lovar fortfarande gott.
Titel: Next
Genre: Action
Regi: Lee Tamahori
Skådespelare: Nicolas Cage, Jessica Biel m.fl.
Adaptioner av Philip K. Dicks noveller är omtyckta projekt i Hollywood. Vad som därför aldrig slår fel är att filmversionerna ofta packas med överflödiga actionscener. Next är inget undantag. Cage spelar Las Vegas-magikern Frank Cadillac, en man med den övernaturliga förmågan att kunna se några minuter in i framtiden. När en terrorattack av kärnvapenmått står för dörren efterfrågar staten hans hjälp.
Hur gör man en spännande berättelse när huvudkaraktären vet vad som ska hända? Boken lyckades, det gör inte filmen. Den har osannolikt många logiska luckor och inget som driver den framåt. Lägg till ett otroligt träigt skådespel och den kanske sämsta kemin mellan ett filmpar någonsin. Till slut är det, absurt nog, de överdådiga actionsekvenserna som delvis räddar upplevelsen.
3 kommentarer:
jA visst är de det! Är den inte underbar?? NOOOT! nu är första tentan gjord, känns grymt skönt och det ska firas med oxfilé och vin ikväll. ska du flytta till Berlin?? värsta.. jag är grymt avundsjuk. vad ska du göra där? Kramar!
Tack tack tack! Jag är sååå nöjd med mina inköp. Speciellt mössan (har den på mig i skrivande stund). Att Stadium satt inne på såna sköna mössor visste jag inte. Jag brukade använda mössor varje dag året om när jag var yngre, men nu vet jag inte vad som hänt. Bojkottade både mössor å långkalsonger förra vintern för jag var så förbannad på den norrländska kylan. Det låter idiotiskt, jag vet. =) Har studerat kortet på min jacka nu oxå, å jag vet inte om den kanske är för liten... Får tänka på det här under helgen tror jag. Ja, Allt om film var taskiga! Trodde jag hade hela inne där, men icke. Har mejlat till VF nu istället. Orkar inte fjäska för några fler Sthlm-blaskor. Jag hoppas att de tar emot mig med öppna armar, annars blir jag skitförbannad!! (BTW, visste du att PO ska sluta som redaktionschef å att Peter Franke tar över 1 nov? Lite intern skvaller...) Ja, ta åt dig för Dennis Lyxén-felskådningen. Det hade jag också gjort! =) Ska bli jättekul när du kommer hit!! Å du skriver recensioner som en gud, min vän! (Pallar du fler komplimanger under en kväll nu? (; ) Kramis!!
Nu har du precis slagit mig i Betapet för... vad är det... fjärde(?) gången i rad, å jag är ganska sur! :( PO ska ingå i det redaktionella arbetet på nåt sätt... Fråga mig inte hur. Ja, I know the feeling. Snackades det om ens artikel på morgonmötet - då hade man gjort jävligt bra ifrån sig! =) Jag berömmer så ofta och mycket jag kan. Vi har inte skrivit så mycket i skolan än den här terminen, så tillfälle har inte getts.
Skicka en kommentar