24 oktober 2007

Week one: Getting into the jam.

Efter en resande vecka, med besök i Stockholm och Umeå, landade jag till slut återigen på Berlin-Schönefeld. Knappt en månad från förra gången. Hela resan från Stockholm, inklusive väntetiden på Arlanda, förföljdes jag av en besynnerligt högljudd och uppkäftig skolklass. Tysk, såklart. Mitt fortfarande väl svenska samvete synkade inte riktigt.

De första dagarna lunkade i en egen takt. Kollade in jobb- och bostadsannonser. Helgen tillbringades till största delen i stadskärnan. På fredagmorgonen åkte jag in för en jobbintervju och besökte under resten av dagen Steffen, som tillfälligt jobbar på New York Times tyska filial i innerstadens västra delar. I stort sett är kontoret en ombyggd vindsvåning.

På lördagkvällen hängde jag med Steffen till en sydafrikansk pub. VM-finalen i rugby stod på schemat, England var motståndaren. Stället var smockat med människor och såklart blev stämningen hög när Sydafrika till slut tog hem guldet. Rugby är för övrigt en skrattretande skum sport i min mening. En bisarr mix av nogranna regler och regelrätt pucklande av motståndarlaget.

Efter en barnvaktsmåndag hade jag igår en heldag i stan igen. Hela förmiddagen sprangs det runt mellan arbetsförmedlingar, utlandsmyndigheten och whatnot. Inget gav särskilt mycket heller, blev bara skickad till nästa ställe hela tiden.
Däremot fick jag på tidig eftermiddag se det som kommer bli min första lägenhet. Pro: Delmöblerat, komplett kök (ingen disk- men väl en egen tvättmaskin), 60 kvm och balkong för €250 i månaden. Contra: Tidigare hyresgästen har inte bott där på två-tre år och när jag synade lägenheten var den fortfarande i flyttstädskick (damm och massor av småplock). Plus att han rökt inomhus i de 20 år han bebott stället, en lukt som såklart satt sig kvar i mattorna. Sist men inte minst ligger stället något avsides från centrum, i stadsdelen Reinickendorf, må det vara högst 5-10 minuter med banan. Som svensk kan man inte direkt beklaga sig över de avstånden, men så småningom vill jag in där det händer saker.
För de första månaderna är det hur som helst klockrent. Så fort jag satt min egna prägel på det hela känns det nog dessutom ännu bättre.

Samma kväll tillägnades spring i butiker, mat och pub tillsammans med nyfunna vänner.

Om tre timmar har jag provanställning.

2 kommentarer:

Valdemar sa...

Rugby är en nästan lika obegriplig sport som cricket.

hoppas du har det gött i Berlin.

Maria Eriksson sa...

Som lantismorsa långt borta i ingenstans, får jag i smyg leva genom dig ett tag :-) Låter väldigt spännande alltihop och jag hoppas du får ditt jobb snart!