Äntligen har jag fått bita i Interpols nya fullängdare. Och visst smakar den gott. Kvartetten har delvis utvecklats, men behåller det mesta av sitt sound. De fängslande melodierna och Paul Banks karakteristiska sång finns fortfarande där. Our Love to Admire verkar något mer lättillgänglig än Turn on the Bright Lights eller Antics. Vissa låtar känns till en början lite väl repetativa, en slagkraftig mening eller refräng är vad som tycks upprepas gång på gång. Men annars känns texterna som tidigare väldigt gedigna och gitarrslingorna är lika otroligt vackra som förr. Örongodis, enkelt sammanfattat.
Låtar i urval efter första lyssningarna skulle nog vara Who Do You Think?, förstasingeln The Heinrich Maneuver samt Rest my Chemistry. Det är i vilket fall de som snurrat i mitt huvud flest gånger, även till tysta högtalare. Känner jag Interpol rätt så kommer även resten krypande innan jag ens vet ordet av. Och jag kommer inte kämpa emot.
Till helgen uppträder New York-gänget i Stockholm, på Accelerator vid universitetet. Åh, som jag önskar att min ekonomi tillät mig närvara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar