And then they go flying in the London fog

Vafan, är det kostym som gäller på nyårsfesten? Jag som har så bra klädsmak, kan jag inte få leva ut den då?
- Höga tankar, Josef.

Kom till Stockholm med någon halvtimmes försening igår. Utan mat på över tio timmar satte jag mig till slut hemma hos Niklas, med pastejmacka i handen och Filmkrönikan/Seinfeld på TV. Tröttad av resandet somnade jag som en stock på soffan, som liksom det mesta andra underlag här i världen var himmelsk jämfört med sängen hemma i korridorsrummet.

Idag började sen krånglet. För de som inte känner Niklas kan berättas att han kan bli ganska (host) kinkig när saker inte går som han vill eller planerat. Särskilt om det gäller materiella ting, som bilen eller elektronika. Det började när han skulle åka till jobbet, då jag fortfarande låg och sussade i stillhet. Han hade glömt en lampa på i bilen, så en arbetskamrat fick svänga förbi och ge honom starthjälp. Efter det har bilstereon krånglat oavbrutet. "Batteriet har nog problem med slutsteget", eller vad Niklas hade för teori.

Hur som helst, när han kom hem åkte vi och letade runt efter Biltema ute i Huddinge i någon timme. Såg det precis när vi åkte förbi avfarten, vilket försenade oss rejält. Väl där köpte vi en luftmadrass i dubbelbäddsstorlek, vilken Janina och Petter skulle sova på när de anlände.

Planen var att Janina först skulle komma från Ekshärad/Karlstad med tåget strax före 20:00 för att följa med och hämta Petter på Arlanda strax före midnatt. I väntan på att schemat skulle inträffa började jag och Niklas äta mat och titta på film, Niklas redan märkbart irriterad av att saker inte fungerat som det skulle. Rätt som det är så börjar hans förstärkare till högtalarsystemet att krångla. Och till slut la den av helt. Nog för att han tog det förvånansvärt bra, men jag höll mig tyst för att undvika vulkanutbrott.

Efter film och mat ringde vi Janina. Hennes tåg var nästan en timme försenat. Samtidigt som vi väntade kollade vi Arlandas och även Heathrows (där Petter skulle mellanlanda) hemsidor. Anledningen var att han skulle ha hört av sig till Janina när han kom till London, planerad tid ca. 13:30. Han hade vid åttatiden fortfarande inte ringt. Svaret på gåtan var ohyggligt väder och dimma samt offantligt stark jultraffik i den brittiska södern. Vi åkte för att hämta Janina.

När det var gjort och vi hade handlat lite småplock på närmaste öppna mack återvände vi hem och ringde runt (vid något tillfälle alla tre i respektive mobiler) för att kolla läget med vår försvunne vän. Rätt som det är ringer han själv upp oss. Han har just anlänt på Heathrow, men det finns inga tecken på att ta sig därifrån varken under natten eller hela morgondagen. Janina blir naturligtvis tokigt frustrerad, jag och Niklas lusläser avgångar på samtliga brittiska flygplatser. Omäktiga att sätta oss in i situationen somewhat hundrade mil härifrån har vi till slut inget val än att lämna Petter åt hans öde och ber honom höra av sig så fort det händer något nytt.

Där är vi nu. Jag känner mig lite stressad att hjälpa honom komma hem till familjen över jul. Han har trots allt varit i Indien sedan augusti, det vore förjävligt för honom att snubbla på mållinjen.

De tre syskonen Bergström här i Stockholm kommer sova med telefonen intill öronen inatt. Och jag hoppas vi klarar oss utan Hulken-liknande utbrott från Niklas sida när allt det här kan komma att kulminera. No offense, Nicki.