Ödesdigra filmslut

For those who don't know who John Peters is, he was a producer on "The Main Event" - the Barbara Streisand boxing movie. Which is also how he got a start in the business, he used to be Barbara Streisands hairdresser and then one day he became a producer. Because in Hollywood, you just kind of fail upwards.
- Kevin Smith

På en promenad tidigare så gick jag och funderade över filmpersonligheter som lämnat oss den senaste tiden. Sen tänkte jag vilka filmer de hade fått avsluta sin karriär med och kom fram till att de ändå varit ganska lyckligt lottade. Det finns exempel på större olycksfåglar.

Till exempel: Raul Julia. Denna utomordentligt duktige puertorican nådde förvisso aldrig några högre höjder i den benhårda filmvärlden och hade dessutom en kracklig karriärskurva under sina sista år. När han sedan, precis som den nyligen avlidne Ulrich Mühe, bara 54 år gammal lämnade jordelivet så gjorde han det tyvärr med ett redigt bottennapp. Hans sista uppträdande på vita duken blev Street Fighter. Dessutom i rollen som M. Bison, som inte bara är en töntigt ful karaktär, utan dessutom har ett av de mest patetiska namnen en ärkeskurk kan bära. Julia hade förtjänat bättre.

En annan som fick ett relativt konstigt avslut på karriären var Orson Welles. Mannen var ju länge känd för sin röst, fick bland annat en halv nation att tro på utomjordingar när han 1938 läste upp H.G. Wells verk The War of the Worlds i en radiodramatisering. Så skulle det allra sista han gjorde för filmvärlden (åtminstone i livet) även vara röstskådespel. Det för fordonsroboten Unicron i The Transformers: The Movie (den animerade långfilmen från 1986). Året efteråt spelade han även i Someone to Love, men de scenerna hade tydligen spelats in före han var i studion och gestaltade Unicron.

Om Welles filmslut var värdigt eller ej får stå för var och en. Själv blir jag nostalgisk och glad över tanken att jag redan som liten parvel kunde glädjas över hans arbete!