An ode to the people down the hallway

Först går nån tjej fram och klagar hos chauffören att det är för kallt och att han ska skruva upp till minst 47 grader, sen blir det iskallt åt armen intill fönstret men bastu för fötterna, senare skruvar personen framför dig ner sin stol så du har hans huvud i knät och när det gått sex timmar tar batterierna i freestylen slut.
- Johan Råberg om att ta bussen mellan Stockholm och Umeå.

En era går mot sitt slut. Den första personen i korridoren, sedan jag kom hit, har flyttat ut. Det är Ola i dörren bredvid som nu flyttat in med sin flickvän på Ålidhöjd. Det känns lite konstigt. Vi har bara bott grannar lite mer än ett år, men det kommer bli ovant att inte se honom lika ofta.

Imorgon flyttar den nya grannen in. Träffade honom igår när han satte upp sin namnskylt på postlådan. Kalle heter han, men på namnlappen stod det "C-J". Så jag misstänker att även han, liksom CJ i klassen, egentligen heter Carl-Johan. Eller kanske Carl-Jan? Nä.
Tur är i vilket fall att han redan har ett annat smeknamn, så det inte blir massa förväxlingar.

Det händer även annat här i korridoren. Idag fyllde Meis år. Hon har varit hemma på Gotland över helgen, men kom "hem" under dagen. Lagom till kvällsfikat som jag ordnat. Jag har haft städvecka, så tidigare under dagen har jag dammsugit korridorsutrymmena, plockat med disken och liknande. Så fort det slutat regna ska jag ta ut återvinningsskräpet också, inte så kul att bära runt en stor kartong med mjölkpaket m.m. som suger åt sig varje droppe fukt. Hur som helst, den som har städvecka brukar av tradition bjuda resten av korridoren på fika under söndagskvällen. Jag kände mig lite duktig idag, så jag bakade cappuccinobrownies, eller hur man vill kalla resultatet. Det blev ganska lyckat i vilket fall, alla verkade nöjda.

Utom Johan då, som tappat aptiten efter all chips och saltlakrits han livnärt sig på under dagen.