World Trade Center

Troligtvis har många sina fördomar om Stones 9/11-filmatisering. Att den ska vara ett vältrande i hjältemod till stråkmusik, amerikansksvulstigt hurrarop för kärnfamiljen och propagerande för Gud som räddare i nöden. De flesta bekräftas redan efter några få minuter, sedan fortsätter det bara utför. Kärnberättelsen i filmen handlar om två polismän som blir fångar under rasmassorna och kämpar för överlevnad med Jesus och sina familjer i åtankarna. Samtidigt får vi följa familjernas sökande efter männen.
World Trade Center är ett förverkligande av de värsta föraningarna, förutsägbar på fler punkter än kännedomen om tornens kollaps. Dessutom är den helt onödig. Att väcka känslor kring händelsen har redan åtskilliga autentiska dokumentärer lyckats långt bättre med. Fiktionen blir totalt överflödig och den krystade dialogen förvandlar stundtals filmen till en komedi. Att välja Nicolas Cage till en av huvudrollerna måste även det ses som idiotiskt, med tanke på vilka tidigare hjälteroller han associeras med. Kort sagt en katastroffilm, i ordets båda bemärkelser. Attackens offer förtjänar verkligen en bättre tribut än så.