Detta ögonblick i livet

Situationer nu:

• Mina händer blöder från tiotal småsår. Paper cuts. Inte nog med att det rivs upp kartong efter kartong på ICA om tisdagarna (den största leveransdagen i veckan), utan jag har verkligen en ohygglig otur att skära mig på dem mest konstiga sätten också. Pricken över i:et kom bara nån timme före arbetspassets slut när jag skulle lyfta ett sexpack med 1,5 liters Euroshopper-cola. Självklart går ena änden av det billiga pappershandtaget sönder. När flaskorna faller tillbaka på ursprunglig plats skär kartongbiten i min hand ett rejält sår i långfingret. Samma långfinger riktar jag sedan demonstrativt mot skyn (eller ja, taket på butiken) för att visa den som styr och ställer vad jag tycker om saken.

• Det är ensamt. Jag är enda "barnet" hemma. Niklas är i Norrköping. Han har semester, men kommer inte till hemtrakterna förrän nästa vecka. Daniel drog in i lumpen tidigt måndag morgon. Kungliga livgardet. Jag skojar inte. Men önskar kanske att jag gjorde. Janina (och Petter) befinner sig någonstans mellan Barcelona och Hagfors kommun. De har haft en tiodagars i Spanien och är nu på väg tillbaka. Det har inte bara känts ödsligt och ensamt här hemma, de få jag umgås med i trakterna är ju liksom jag upptagna med att jobba om dagarna. När jag går runt och plockar varor tänker jag mig ofta bort till saker jag hellre skulle vilja hitta på och människor jag skulle vilja träffa som jag inte sett på länge eller tillräckligt ofta. Sen blir jag frustrerad och disträ av vemod. På fredag ska Punger ha sin årliga kräftskiva, den kanske största årligt återkommande festen för vår umgängeskrets här i bygden. Kanske sista chansen att festa med många av dem på väldigt, väldigt länge.
  

• Jag har förflyttningsångest. Eller "oförflyttningsångest" om man så vill. Förutom festivalutflykten till Arvika har jag ännu en gång fastnat kvar här hemma i Ekshärad under sommaren. Om man bortser från dagarna i Stockholm innan jag ens hunnit hit, vill säga. Det hade ju snackats löst om road trip. Husvagnssemestern, i Svensson-stil-med-matchande- träningsoveraller, som jag, Pär, Punger och Tobbe lurade på blev det för tight med, tid- och pengamässigt. Även om jag gärna hade åkt iväg. Vi får hålla tummarna för en ny chans, men då måste vi vara borta länge. Inga weekends eller småutflykter strax utanför länsgränsen. I övrigt har en chans öppnats för att dra till Berlin innan skolan, men pengabristen säger ifrån där också. Hade jag åkt så ville jag ju kolla nya krigsmuséet, filmmuséet vid Potsdamer Platz, med mera, med mera. Nåja, ska hälsa på Niklas i nya lägenheten i Stockholm innan jag reser norrut. Kanske bjuds det på lite äventyr den vägen.