Dat smaakt!

Tobbe: Fick du ta med dig pappfiguren från jobbet, eller?
Jag: Nah, det är bara jag och Henke som vet att jag tog den.
Tobbe: Du gillar att sno saker. Det är bra.
- Nej, Tobbe. Det är det inte. Men kul.

År 2006 uppsättning av Pungers kräftskiva blev även den en härlig fest. Det hela gick av stapeln på fredag afton. Jag kom dit fullt utrustad. Tält, campingstolar, öl och en holländsk ostreklam i form av en ungefär 180 centimeter hög pappfigur var delar av min packning. Figuren påstod sig kallas Finn, eller åtminstone var det ett budskap i den stilen han spred under kvällen. Hos Punger hade en hel del folk redan samlats när jag anlände. Jag hade samma dag jobbat mellan 9 och 19 och var såmed ganska mör när jag väl kom fram efter en mellanlandning i hemmet. Nästan två timmar försenad var jag dessutom, eftersom utannonserad start var 18:00. Nåväl, jag var inte lika sen att ge mig rakt in i festligheterna. Många ansikten man inte sett på länge (eller tillräckligt) cirkulerade tomten. Kicken var en av dem, han blev roligt kramsjuk så fort han såg mig dessutom. Även Marie sken upp som en sol. Ruben log mot mig och nickade med huvudet, precis som en vis grek ska göra.

Det spelades ett parti fotboll medan de första ölen dracks. Särskilt hungrig var jag inte efter heldagen på ICA, så kräftorna fick utebli. Hur dumt det än låter, en dag som denna. Drickandet fick dock ingen hejd. Janina och Petter hade ganska nyligen kommit hem från Spanien. Där hade de inhandlat en flaska tequila som de tilldelade Punger tillsammans med "biljetter" som han kunde dela ut till folk. Biljetterna förutsatte dock att man genomförde ett litet uppdrag i samband med att man tog sin shot. Det kunde exempelvis röra sig om att man skulle dricka den med/på/under någon eller något. Detta föranledde många komiska situationer, framför allt i köket strax efter att flaskan öppnats. Första gången någonsin jag såg någon dricka tequila på rygg. Liggandes på en annan persons rygg.

Under kvällens gång märkte jag av kombinationen lång arbetsdag och alkohol allt tydligare, men jag lyckades hålla nivån tillräckligt för att vara med i firandet hela natten. Fasta hållplatser var altanen, köket och "campingen". Någonstans vid klockan tre bröt en pötslig dansfeber ut på den förstnämnda, som varade i långt över en timme. Så gott som varenda en av de tjugotalet festdeltagarna svängde den lurviga på golvet, på möbler och på gräsmattan strax utanför. Det blev kvällens/nattens absolute high. Efter det var alla tämligen slutkörda. Alla utom Finn, som stod med sitt breda leende och tittade på bara någon meter därifrån. Men skrattar bäst som skrattar sist, Finn överlevde av någon anledning inte natten. Åtminstone inte helskinnad. Det hindrade honom dock inte från att spela oss några busstreck dagen efter. Många andra hade valt att promenera in till Ekshärad sent på natten/tidigt på morgonen istället för att tälta kvar på gården, vilket var lite synd. Morgonen väckte visserligen också de värsta festivalminnena. Bakfylla och infernaliskt varma tält.