- Hämtat från Moderata Studenters pamflett till kårvalet. Vem sa att politik inte är humor?
Brasor, tonårsfylla och ett dyslektiskt födelsedagsbarn. Ja, Valborg har ännu en gång passerat oss, liksom de stora demonstrationstågens dag. Månadsskiftet firades hela sista april och en bra bit in på första maj. Det började redan tidigt den söndagen, med champagnefrukost kring tiotiden tillsammans med korridoren. Vädret var helt suveränt och vi satt utanför Johans fönster, drickandes bubbel och lyssnandes till vackra toner. Bara en kort tid därefter gick vi till affären och köpte sill och potäter, varpå vi åt en utomhuslunch och även stegade upp drickandet en nivå.Någon gång mellan tre och fyra gick vi iväg för att beskåda brasan i dammen på campus, men även för att se Ellinor och de andra i kören sjunga. Tyvärr missade vi konserten, för det var så mycket folk överallt så vi uppfattade aldrig var de skulle stå och sjunga. Hursomhelst så skingrades vi korridorsboende när vi väl kom till skolan och träffade våra respektive bekanta. För mig och mina vänner var det Öbacka som gällde härnäst, grilla och umgås (bilder och annat för allmän beskådan i Bodonibloggen). Det var en riktigt bra idé, lagom många personer och en bra blandning av nytt och gammalt folk. Lite antiklimax blev det förvisso när det kom en civilpolis och påpekade att man inte fick sitta och dricka där, men då var våra planer att gå vidare till "den riktiga festen" ändå redan långt gångna. Några i sällskapet fick dumpa sitt dricka, men verkade inte särskilt ledsna för det.
Kvällens, och nattens, stora galej hölls hemma hos Alla dagar. Så gott som alla från grillgänget stegade bort till den gula villan. Det var roligt som vanligt när de öppnar sina dörrar, men lite stökigt blev det mot slutet. Antalet bekanta ansikten sjönk lika snabbt som medelåldern i lägenheten, medan mängden änvända portionssnusar på golvet och vinfläckar på möblerna växte ikapp med varandra. Fast efter en kort, intensiv städsession före läggdags såg det åtminstone överenskomligt ut. Första maj flöt sedan på som man förtjänar efter att, som vanligt, ha blandat alldeles för mycket i drickandet. Jag dåsade bort största delen av dagen nere på stan innan jag begav mig hem, med solskenet som både tröst och fiende mot den bitande huvudvärken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar