Recension - Big Fish (Version 1)
Tim Burton har alltid varit en mästare på sagor. Vi har sett det redan i hans tidigare filmer, som Edward Scissorhands (1990), men även i den bioaktuella Charlie and the Chocolate Factory (2005) tycks Burton ha behållit sin framgångsrika, fantasifulla stil. Frågan är dock om det inte är hans verk Big Fish (2003) som blivit hans mest lyckade flirt med temat, främst eftersom filmen handlar om berättandets tradition i sig. Redan i själva namnet refererar Burton till vandringssägnernas styrka, genom att föra tankarna till sjömännens berättelser om de gigantiska fiskar de sett under sina år på haven.
Filmens ramberättelse handlar om William Bloom (Billy Crudup), en man som helt brutit kontakten med sin far Edward (Albert Finney) eftersom han tröttnat på dennes lite väl otroliga livshistoria som han berättar i tid och otid. När William får beskedet att hans far är döende i cancer beslutar han sig för att återvända hem, i ett försök att lära känna sin fars verkliga jag. Därifrån får vi följa en parallellhistoria om Edward Blooms uppväxt, så som han själv beskriver den. Det är en färgstark och otroligt fantasirik skildring, som naturligtvis får William att tvivla allt mer på sin fars förmåga att hålla sig till sanningen.
Skådespeleriet i filmen är långt över standarden för den här sortens produktioner och Ewan McGregor gör ett utomordentligt jobb som den unge Edward Bloom. Han håller precis den klämkäcka attityd som krävs för att man som tittare ska uppfatta berättelsen som en saga. I birollerna lyser den alltid lika sevärde Steve Buscemi som misslyckad poet och Danny DeVito överraskar i en ovanligt passande roll som bisarr cirkusdirektör. Även fotots mycket vackra hantering av färger förstärker totalupplevelsen avsevärt. Här träder även en mycket effektfull kontrast fram, mellan det färgsprakande och övernaturliga i Edward Blooms skildring och det mer seriösa och gråa i ramberättelsen, som får oss att förstå varför Edward skulle vilja krydda sin livshistoria.
Filmens budskap, som återknyter till Tim Burtons fascination för berättarkonsten, är att en människa blir odödlig genom vad hon berättar, eftersom hon lever vidare genom berättelserna även efter sin död. Det kan verka sockersött, men i Burtons händer blir det istället väldigt tänkvärt.
Recension - Big Fish (Version 2)
Personen som gjort filmen heter Tim Burton. Han är just nu aktuell med filmen Kalle och chokladfabriken på bio. Han har också gjort de två äldsta filmerna om Batman. Filmen Big Fish är väldigt lik hans andra filmer, eftersom den innehåller väldigt mycket fantasi och är som en saga. Den handlar också väldigt mycket om att berätta sagolika historier.
Filmen har två stycken berättelser. Den första handlar om William som är arg på sin pappa Edward. Han tror att hans pappa alltid ljuger för honom när han berättar om saker han varit med om. William har inte träffat sin pappa på jättelänge. När han får reda på att hans pappa kanske inte har länge kvar att leva så åker han för att hälsa på honom. William försöker få sin pappa att berätta sanningen om sin uppväxt. Då börjar den andra berättelsen. Den handlar om Williams pappa när han var ung. Man får se hans liv på det sättet han själv beskriver det. Det är en väldigt fantasifull och häftig berättelse. William vet inte vad han ska tro på.
Filmen berättar båda handlingarna samtidigt. Ibland får man se William prata med sin sjuka pappa som ligger i sängen och ibland får man se vad hans pappa hittade på när han var yngre. Det är ganska stor skillnad mellan de två delarna. Berättelsen om Edwards ungdom är roligare och mer färgglad. Man förstår ibland varför Edward hellre berättar på det viset än att tala sanning. Fast man är aldrig själv säker på vad som är sant och falskt.
Skådespelarna är väldigt duktiga. Ewan McGregor spelar Williams pappa som ung. Honom kan man även se i de nya Star Wars-filmerna. Han är mycket bra och rollen passar jättebra till honom. Filmen är både rolig och allvarlig. Den är väldigt bra och proffsigt gjord.
Filmen har också ett viktigt budskap. Den säger att människor lever vidare genom att berätta saker. Man kan alltid minnas en person genom något den har berättat. När människorna försvinner så finns fortfarande berättelserna kvar.
Ewan McGregor i Big Fish. FOTO: Columbia Pictures
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar