25 september 2005

Down and out

Jag: Finns det något mer talesätt i stil med "när grisar kan flyga"?
Emma: Raining cats and dogs, kanske?
Björn: Dumbo.
Erik: Dumbo är väl för fan inget talesätt!?
Björn: Nej, men han flög i alla fall.
- Tappert försök, Björn.

Det blev en riktigt tärande helg till slut. Det började på fredagen, då vi först hade förfest här hemma hos mig och sedan, väldigt sent, drog ner till Scharinska Villan. Stället gav mig vibbar av kårhuset i Karlstad, vilket ingav en skön känsla av att man var hemma.
Förfesten hos mig var väldigt kul, det kom förbi ett gott antal ur klassen till slut. Hade det kommit fler hade väl risken dessutom funnits att inte alla hade fått plats, för det blev lite trångt efter ett tag. Men det var också lite det som gjorde det hela roligt, den härligt intima samhörigheten. Inflyttningspresent fick jag dessutom. Det var Andreas, Hannes och Örjan som hade med sig någon form av växt som jag inte kan namnet på. Väldigt bra, eftersom jag hittills bara har haft en lampa att pryda fönstret med.

Fredagen tog verkligen på mina krafter, så jag var måttligt pigg när jag på lördag var klar med att plocka ihop efter festandet. Många timmar sömn var inte heller något jag kunde glänsa med. Toppingen på det hela var att jag på kvällen, som jag hade lovat honom, var och hjälpte Johan med hans flytt. Han var nog inte den mest vakna själv, eftersom han och hans fru, Jessica, just hade kört lite mer än åtta timmar med flyttbilen från Stockholm. Som tur var hade vi även hjälp från bl.a. Jessicas familj, så det hela var gjort på knappt en och en halv timme. Men man var ganska mör i kroppen efteråt. Själv däckade jag ganska omedelbart när jag återvänt hem och tog en skön sovmorgon imorse.

Hela dagen har sedan gått till det mest slappa levernet, i form av film, lite mat, nöjessurfande och den söndagliga kvällsfikan med korridorskamraterna. Den här veckan hade Ola varit städ- och fikaansvarig, och han hade lagat till den mest underbara chokladkakan jag ätit på länge. Det jobbiga med det hela är att det nu är jag som har korrevecka och känner lite ansvar för att erbjuda något speciellt på söndag jag också, även om jag är väldigt kass på att baka. Vad resultatet blir märks då.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Garderobsblomma är väl bara ett vardagsnamn för den? Stod nått namn på den skyddande plasten, men jag har glömt bort det.

Hanna sa...

Det skulle vara "zamiakalla" i så fall, men den är nog mest känd som garderobsblomma tack vare att den är en survivor. Det sägs att man kan ha den i en garderob utan att den dör...

Unknown sa...

Jo, det var nån på festen som nämnde det. Passar nog min nyans av "gröna fingrar" perfekt. Särskilt eftersom den nog om knappt ett år kommer att få försöka överleva en hel sommar utan min uppsikt. För övrigt låter zamiakalla bekant, så jag tror starkt på det.