30 juli 2005

Björkstaden, banankartonger och Läderlappen

Lars Winnerbäck låter ju för fan som att han spelar samma låt om och om igen. Nejnej, OK, han har väl två låtar då. Så spelar han dem om vartannat sen.
- Tobias Norén ger oss ett visdomens ord.

Bio var det ja. Batman Begins var filmen. Har lite svårt för att känna vad jag tyckte om den. Grejen med superhjälte- eller serietidningsfilmatiseringar är att de tenderar att gå över till det löjliga stadiet ganska ofta under sin visning och jag tror jag satt och koncentrerade mig allt för mycket på att bli petig mot just dessa tillfällen när jag såg filmen. Förutom de halvlöjliga inslagen så var det nämligen en väldigt genomarbetad berättelse och jag gillade mycket annat av innehållet. Som en i ungdomen väldigt flitig serieläsare så är jag ganska svag för dessa sorters filmer över lag, men samtidigt har jag vissa kriterier över hur de måste vara för att jag dessutom ska tycka att de är bra. X-Men- och framför allt Spiderman-filmerna är exempelvis de hittills bästa filmatiseringarna eftersom de på ett smart plan tar upp samhällsproblem och personlighetskriser m.m. genom snygga metaforer, samtidigt som de kan underhålla oss så väl. Batman Begins hade också sina stunder och det är kanske framför allt för att den rundade av de vackra, mörka partierna (signerat Christopher "Memento" Nolan) med varm och smart humor som gör att jag till slut ändå tog den till mitt hjärta. Den är inte lika bra som Tim Burtons andra film om den mörke riddaren, Batman Returns, men väl en film jag med all säkerhet kommer se igen och kanske rent av gilla mer efter en andra titt dessutom.

Hemmet här i Hole är en djungel just nu. Det är nämligen fyllt med varenda liten atteralj från min lägenhet i Karlstad. Mor och far tömde den under veckan, trots mina böner att vänta tills helgen då jag är ledig och själv kan hjälpa till. Nu i efterhand känns det dock bra att det blev av så tidigt, för då har jag tid att sortera ut vad jag inte tänker ta med. Ska försöka vara ganska radikal och ta med mig så lite som möjligt. Eller rättare sagt försöka slopa allt det som jag troligtvis ändå aldrig kommer använda (som exempelvis 3/4 av alla mina böcker). Hur som helst ska vi köra upp grejerna till studentrummet på tisdag och så blir vi väl kvar där och inreder så jag är hemma tillbaka någon gång på torsdag kväll/natt.

Det är som sagt nu man börjar märka att tiden rinner ifrån en. Nästa helg så är det sista stora kalaset där verkligen alla ens vänner deltar; Pungers årliga kräftskiva. Kommer bli lite vemodigt efter det, för sen försvinner de härifrån en efter en. Jag är nog en av de som blir längst kvar, eftersom jag hade tänkt åka upp till Umeå i mitten av veckan innan jag börjar (måndagen den 29 augusti). Det blir ett ensamt, långsamt, lågmält farväl av hemorten den sista tiden känns det som.

3 kommentarer:

Uattkong sa...

Citatet är mitt! Pär har snott det!

Nemralis sa...

Fixat nu.

linda sa...

Jag pluggar till biomedicinsk analytiker inom klinisk fysiologi. Har nyligen flyttat till en korridor på Nydalahöjd(Rullstensgatan). Var rummet fräscht o så då? Ålidhem är känt för att vara inte alltför fräscht. Men det beror lite på vilken "gränd" man bor i.