27 november 2010

I ain't no god damn son of a bitch, you better think about it baby


I veckan haussade jag brittiska tv-fenomenet Misfits i min facebookstatus och lyckades få åtminstone två av mina vänner (vad jag känner till) att börja följa serien. Hör även du till de som knappt hört talas om den tidigare, så ge den en chans nu i helgen. Lite krasst kan man se det som ett smutsigare Heroes (i dess glansdagar), med touch av den typiskt brittiska råheten och satiren i upplägg och dialog. Karaktärerna är kanske inte nödvändigtvis antihjältar, men långt ifrån den blanka, Stålmannen-pryda fasaden som många förknippar superkrafter med. En extrem form av Spiderman-angst (hanteringen av ungdomsvåndans krock med övermänskliga prövningar) förpassat till engelsk arbetarklass.
Förutom att serien lyckas växa till nya höjder för varje avsnitt så är den med sina blott sex avsnitt per säsong (den andra årgången har precis nått halvvägs) producerad i ett väldigt händigt format, särskilt för de som eventuellt redan följer ett antal andra tv-måsten.

1 kommentar:

Fallqvist sa...

We roam the streets at night, we go where eagles dare!

Den serien får nog skrivas in på att göra-listan.