2 juni 2010

The doctor will see you now

[...] The U2 greatest-hits album is something you learn to live with in medicine. Every white surgeon over forty plays it. You learn to be grateful it's not Coldplay.
- Peter Brown (Beat the Reaper)

Visst känner vi till berättelsen sedan tidigare, bland annat från serieromanen (och filmatiseringen) A History of Violence. En man lever ett till synes vanligt och hederligt liv, men riskerar varje dag att få sitt verkliga jag avslöjat. För personens bakgrund är inte var människas solskenshistoria, här ryms benknäckande brutalitet och blodshämnd.
I Beat the Reaper (svensk översättning; Spöa döden, kommer i höst) heter nämnda person Peter Brown och jobbar som läkare på ett stort sjukhus på Manhattan. Vad ingen av kollegorna vet är att han, till skillnad från sitt nuvarande yrke, brukade ta livet av människor mot betalning. Av dramatiska omständigheter tvingades han ingå vittnesskydd och både lämna det gamla livet och sitt verkliga namn, Pietro Brwna. Han erkänner själv, namnbytet var ganska fantasilöst.
Josh Bazell lyckas engagera läsaren från start, med fartfyllda händelser som hotar avslöja huvudkaraktärens verkliga jag för allmänheten, men framför allt för hans fiender. Det tar en stund för oss att sympatisera med honom, men när vi allt mer närmar oss anledningen till hans täckmantel så förstår vi även hans cyniska syn på livet (närmast skulle jag beskriva karaktären som en tvillingsjäl till Sawyer i Lost).
Precis som A History of Violence (såväl bok som film) så spårar berättelsen ur mot slutet, särskilt vad gäller blod, brutalitet och död, men med tanke på den becksvarta humorn som genomsyrar berättelsen så överlever den någorlunda väl.
Är du en bokslukare som söker snabblästa pockets till sommarhalvåret, gärna med dessa smått våldsamma och rafflande inslag? Strunta i de konventionella, svenska deckarna en stund och kolla in Beat the Reaper! Särskilt nu när det snackas om en filmversion med Leonardo DiCaprio i huvudrollen.

Inga kommentarer: