Grafiskt retrospekt: Mannen

Redan på förhand kände jag att serieromanserien (om man kan säga så) Y: The Last Man gav sig in på en väldigt vågad tematik. Författaren Brian K. Vaughan och illustratören Pia Guerra återberättar ett scenario lånat från självaste Mary Shelley, om ett världsomspännande fenomen som vid ett och samma klockslag utrotar samtliga av jordens manliga däggdjur. Alla utom Yorick Brown, en New York-bo i tjugofemårsåldern med stort intresse för utbrytarkonster, och hans likaledes hankönade husdjur, kapucinapan Ampersand.
Utifrån den framtidsbilden mynnar det hela ut i en slags roadtrip, där de båda reser från amerikansk öst- till västkust tillsammans med regeringsagenten 355 och genetikern Dr Allison Mann för att lösa mysteriet kring Yoricks överlevnad och samtidigt hitta nyckeln till människosläktets överlevnad.
Det vågade i den här storyn är hur man behandlar jämställdhetsdiskussionen mellan könen. Denna debatt må inte vara lika utbredd på andra sidan Atlanten, men redan i de första kapitlen råkar karaktärerna ut för högst tveksamma situationer i frågan. Yorick är inte alltid särskilt storsint trots sin annorlunda ställning på planeten, utan lyckas ibland, utan större eftertanke, slänga ur sig kommentarer vilka vi läsare kan uppfatta som relativt mansgrisiga. Samtidigt jagas de fyra huvudkaraktärerna under den tidigare delen av sin resa av en grupp aktivister som kallar sig "The Amazons" - en gäng kvinnor som tror att den världsomspännande epedemin inte var någon tillfällighet, utan en bestraffning mot det manliga könet för hur de har behandlat såväl det motsatta som andra människor i stort. Deras reaktion när de får höra om Yoricks överlevnad blir därför, av osannolik anledning, att han måste dö till varje pris, så hans säd inte kan nyttjas för att avla nya "monster". Deras åsikt är med andra ord att mannen föds ond, inte att vi präglas av vår miljö. Huruvida detta ska ses som en rationell tanke, eller ett resultat av det kaos som världen hamnat i efter y-kromosomens död, är aldrig något som tas upp. Ett kaos som å sin sida är mer förståligt, efter att författarna tidigt sammanfattat hur många procent av jordens piloter, markägare, politiska världsledare och börsmäklare (för att nämna några attribut) som var män, före katastrofen. Uppenbart ojämställda siffror, som bäddar för ett minst sagt problematiskt maktskifte.
Vaughan lyckas emellertid rädda upp den tvivelaktiga hållningen till manligt och kvinnligt en bit in på det andra samlingsalbumet, efter att Yorick har fått genomgå hårda prövningar och fått känna på ansvarets hårda tryck från omgivningen.
Guerras teckningsstil känns vid tillfällen lite för ren och "barnslig", särskilt när böckernas innehåll blir allt mer explicit, men det är ändå en klart läsvärd serie med potential att växa. Hittills har jag läst två av de fem hårdpärmssamlingarna (varav den tredje utkommer i april 2010), men alla 60 lösnummer finns redan ute och även samlade i tio paperbacksamlingar.
New Line Cinema har säkrat filmrättigheterna och D.J. Caruso (Disturbia, Eagle Eye) verkar stå klar som regissör. Om Shia LaBeouf och Alicia Keys kommer spela Yorick respektive Agent 355, enligt producenternas önskemål, återstår att se.