Canon AE-1 - Femte rullen

Första vändframkallningen blev diarullen Kodak Elitechrome 400 (fem och ett halvt år gammal)! Kompenserade nog inte tillräckligt bra för filmens grova korn när jag scannade, bilderna känns lite "pixliga" nu. Men då har jag åtminstone lärt mig den läxan. Något annat jag måste lära mig hantera på scannern är att fotona hamnar i kronologisk ordning, de är lite blandade nu igen.
Bilderna ser trots allt ganska bra ut på Flickr, tror de har en trevlig filterkombination som slängs på uppladdade foton.

Det sägs ju att Hitler var en sann cineast

Adolf är minsann väldigt upprörd över hur mycket trailern för James Camerons Avatar suger.

Revueflex 3000 SL - Tredje rullen

Här snackar vi färgresultat! Slängde i en Konica Centuria Super 200 (av okänd ålder) i morfars pansarvagn till kamera från det tidiga 60-talet. Sedan jag började scanna negativen på egen hand så förblir färgerna också mer trogna originalet än tidigare. Vill ni se mer högupplösta versioner så vet ni var ni ska vända er. Färgerna blev även mycket bättre på Flickr-sidan, måste se över om det har med färgprofilen i Photoshop att göra.

Bra saker vecka 34:

• Khoma. Efter en tids tystnad snubblade jag över ett väldigt trevligt meddelande på bandets MySpace-sida. De har jobbat på nytt material under sommaren och ett nytt album är att vänta tidigt under 2010! Ännu en anledning att återbesöka deras suveräna, andra platta - The Second Wave.
  
• Mew. Deras nya platta bär det jobbigt långa namnet No more stories Are told today I'm Sorry They washed away No more stories The world is grey I'm tired Let's wash away, men tycks på de flesta ställena förkortas till No More Stories.... Ännu en skiva som gjord att växa med en under en längre tid. Andraspåret Introducing Palace Players känns hur som helst redan nu som en personlig favorit från det här året.
• Il buono, il brutto, il cattivo. Äntligen tog jag mig tid att se om Den gode, den onde, den fule (säkert för första gången sedan jag var i tioårsåldern) och såmed avsluta Sergio Leones så kallade Dollartrilogi. Tillsammans med Akira Kurosawa är han en av den gamla skolans verkligt mästerliga regissörer när det gäller teknik och scenuppbyggnad. Särskilt de upprepade närbilderna på karaktärernas ansikten bygger upp en lysande stämning.
• Bröllop. Det är ändå något visst med vigslar, särskilt bland så roliga människor och när man får återträffa gamla bekanta. Grattis igen, herr och fru Jonsén!
  

Dexter i högform

Showtime visade nyligen en smygpremiär för den fjärde säsongen av Dexter. Baserat på det väldigt intensiva pilotavsnittet kan vi se fram emot en minst lika intressant säsong som tidigare (åtminstone en bättre än den tredje, som jämfört med de två första kändes lite "meh").
Avsnittet präglas av Dexters fadersroll och tröttheten den medför. Han börjar göra väsentliga misstag på jobbet (det dagliga) och med viss oro börjar man ana att ett misstag på "jobbet" (det på natten) inte är långt borta. Det finns även mer än en antagonist för Dexter att ta itu med i den nya säsongen. Förutom ett bekant ansikte från förr (jag ska inte avslöja för mycket) så finns det en ny seriemördare i stan som pockar på hans uppmärksamhet (spelad av passande John Lithgow). Intressant är att det första avsnittet lyckades engagera rejält, utan att egentligen ge oss särskilt mycket information om vem denne mördare egentligen är.
Från en serie som verkade ha sett sina bättre dagar så tycks Dexter slå tillbaka starkt i fjärde ronden.

Canon AE-1 - Fjärde rullen

En två och ett halvt år gammal Kodak Tmax 400. De flesta bilderna är från Daniel och Reginas inflyttningsfest, precis vid Telefonplan i Stockholm. Se även bilderna på Flickr!