30 oktober 2008

Skräckfilms-Sverige

They light their pumpkins up now.
They put their costumes on.
Parade through the pouring rain.
October's passing by.
A marathon of skeletons.
Nobody here knows my name.
Marit Bergman - No Party

Lagom till Halloween-helgen lägger sig vinterns första täcke, eller snarare hinna, av snö över den nordvärmländska kommunen. Med några dagar från datumet att skruva på vinterdäcken, förvandlar det bilresan från Hagfors till Ekshärad till ett antirace. 40 kilometer i timmen klättrar jag över bergen. Strålkastarna visar bara ett tiotal meter åt gången av den mötande frostgatan, som björkarnas frusna grenar ramar in. P3 Live spelar Nick Cave and the Bad Seeds dova toner och melankoliska texter om ond bråd död. De fåtal gatubelysta sträckorna stärker mörkret bortom det som ögat kan se. Varje gång däcken tappar grepp och vagnen sakta glider mot diket, sköljer obehagets tankar genom huvudet. Om att få sitta under nämnda lampor i väntan på en hjälpande hand, funderandes över det som ögat inte ser i mörkret.

Inga kommentarer: