Technically speaking

Invajt mä 'ra!
- Niklas och Daniel spelar CoD4.

Oj, inte blivit mycket tid för skrivande de senaste veckorna. Så många andra förpliktelser och självvalda företeelser som har fått gå före. Mina elever är inne på sin sista skolmånad före sommaren, för vissa av dem den sista månaden av grundskolestudier. Så visst forslas det restuppgifter och stressade ansikten genom korridorerna av och till, men den mest stressade måste ändå vara jag, den måttligt erfarne lärarvikarien.

Ännu är det oklart om det blir lov eller jobb för mig i sommar, men jag skulle inte ha något emot en kort andningspaus. Särskilt som jag påbörjat nya projekt och sysslor om vartannat. Har fått otrolig läslust igen, nu när sista efterskalvet av studielitteratur har lagt sig. Även skraplitografin har fått sig ett uppsving. Sen trodde jag aldrig att jag skulle gå loss på så mycket teknik på så kort tid som jag gjort under våren. Förutom en ny maskin av den där blanka, vita sorten, som jag införskaffat sedan den förra råkade ut för en tragisk olycka, så har jag ju min nya kamera som nästan bara har legat och vädjat efter min kreativitet de gångna månaderna. Och så ett Xbox 360 som grädde på moset. Call of Duty 4 är min senaste, stora drog!

Men framför allt vill jag kunna ägna mer tid med och åt Nina. Resa iväg nånstans vore inte helt fel. Varför kan man aldrig ha tid och pengar samtidigt?

Och så var det ju skrivandet. Mitt sommarlöfte till mig själv är att skriva mer, om inget ger sig på jobbfronten. Mycket, mycket mer. Här och överallt. Mer om det senare.