Niklas: Men... Varför sköt du honom inte!?
Daniel: Jag trodde han var god...
Niklas: Men han hade ju palestinasjal på sig!
- Bröderna B spelar Call of Duty 4.
Ibland slår ens eget liv en på käften. Troligtvis med baksidan handen. Som för att säga "du ska inte tro att du styr över mig".
I måndags var en sådan dag. Flyget till Berlin skulle gå klockan 12:40 på onsdagen. Mentalt hade jag ställt in mig på att börja packa väskorna och planera min tripp till Arlanda. Kring lunch ringer så min mor. Det är panik på skolan. Dagen före terminstart har man fortfarande inte hittat någon ersättare för en av språklärarna, som sagt upp sig för att läsa på polishögskolan. Kontentan av samtalet var "du får heltidstjänst med fast lön terminen ut, med villkoret att du börjar redan imorgon".
Efter att ha lagt på luren skrockade jag åt erbjudandet. Jag ska ju tillbaka till Berlin, tänkte jag. Men bara någon timme senare fann jag mig ångestladdad och nervig vid köksbordet, på allvar övervägandes situationen. Och vid läggdags hade jag, mot förmodan, bestämt mig för att ta jobbet. Pengar, erfarenhet och möjlighet till fortsatt arbete vägde för tungt på axlarna. Tanken att det inte kan löna sig i all evighet att tacka nej till möjligheterna som ges var också avgörande. Någon gång var det dags att sluta fly verkligheten, även om tillfället kom oväntat tidigt.
Så här är jag nu. Plötsligt i flyttagen tillbaka hem, efter en fantastiskt inspirerande höst och förvinter i Tyskland. 180 grader på mindre än 48 timmar. Jag behöver nog inte tydliggöra min mentala overload den gångna halvveckan.
Men Berlin har inte sett the last of me, även om vi sagt hej då för den här omgången. Nästa besök blir på sportlovet (för vi lärare har ju sånna). Plocka grejer och gå på konserter. Smashing Pumpkins och Mars Volta.
Och just ja, Filmtoppen 2007 kommer så fort jag hinner! Har som sagt varit hej, jag har varken tid eller mental kapacitet ens för att klia mig senaste tiden.
Only Two Actors From The First Gladiator Return For The Sequel
47 minuter sedan
7 kommentarer:
Så kan det gå. Det blir nog bra, om det inte blir ett nytt världskrig förstås.
När är that thing you call sportlovet? Kan man haka?
Men shit! Grattis till jobbet!!! =) Är det tyska du ska lära ut tro? ;) Lycka till! Själv har jag scoop på gång på VF... Kram kram
Betyder det här att du kommer befinna dig i Värmland terminen ut?
tobias---> Åker ner 21/2 ungefär. Tyvärr har jag redan besök från Sthlm som ska hänga med på konserterna och hänga i lägenheten, plus att jag inte vet vilka fler från hemmet som hakar på. Får återkomma om det, kanske gör vi en gigantisk camp-over av tvårummaren!
vera---> Tacktack, men visst är det med mycket vemod i kroppen som jag fastnar kvar här i hemtrakterna igen... Går det bra för dig? Vi har ju tidningarna på lärarrummet, så jag ska hålla utkik! (Hälsa folket från mig, träffade Martin och Brandt på Koriander så sent som i lördags.)
victoriagund---> Med 98% säkerhet. Finns egentligen bara en sak som kan tokändra scenariot på nytt. Och det är knappast troligt. Men inget skulle förvåna mig.
Javisst! Camp Dekadens ska vi ha! Flyger ni då eller? När upp igen? Vilka är Stockholmarna? När är konserterna? Hur vet man att den man är kär i är kär tillbaka?
Daniel går i Jans fotspår
Magnus går i Marlies fotspår -
...cirkeln sluts, apokalypsens fyra ryttare sadlar sina hästar
Mabe! Avböjer att lägga till ytterligare "hoppsan" och andra avlagda hasp-relaterade liknelser för hur snabbt saker ändras. (Lider just nu av nån 91:an sjuka där jag pratar/skriver som en matinéfilms-karikatyr - vill bespara dig eländet)
Sitter i Kungälv, funkar bra och trivs i Götet. MEN tankarna går ju till forna DDR och andra resmål. Så får jag reda på att du inte är kvar! Hoppas ändå Glen Frey ler mot oss så vi kan åka till Berlin...
Hoppas språkbarnen inte sliter dig i stycken.
Ha det gott!
Skicka en kommentar