26 februari 2007

I want something good to die for, to make it beautiful to live

Jag har haft så jävla ont i huvudet idag! Jag kan inte göra någonting som är för ansträngande utan att det spränger. Som när jag skulle runka förut, jag blev tvungen att sluta! Och jag gillar inte att sluta runka...
- Daniel har sjukdomsångest.

Den går nu mot sitt slut. Vissa insikter har träffat mig under min tid i Karlstad. Mitt liv är lite som en dator med missplacerad omstartsknapp, som jag hela tiden råkar komma åt. Det var länge sedan jag fick känna att jag verkligen "bodde" någonstans. Vid varje plats jag varit bosatt på sedan gymnasiet så har jag redan vid inflytten sett utditot komma i rasande fart. Mitt kappsäcksliv de senaste åtta veckorna har bara stärkt känslan av otillhörighet.

När jag konfererar med mig själv om livsmål och drivkraft blir jag än mer orolig. Hoppet om att en dag komma åt något som jag ändå alltid har sett som ouppnåeligt i mitt liv, är lite som att äta glass med ögat eller fiska utan bete; slöseri med tid och bara plågsamt mot sig själv.

Den ena sidan av mig inser att jag aldrig har begärt mycket av livet. Den andra sparkar sig själv i magen och säger till att sluta klaga över det ont som aldrig funnits.

Jag går ibland och tänker likadant, så blir det fel ändå.

3 kommentarer:

Karin sa...

Du är inte ensam om att ha framtidsångest.

Magnus sa...

Jag vet. Och även om du kanske säger så för att muntra upp mig så blir resultatet snarare det omvända. Mår ännu sämre när jag vet att fler känner som jag.
Men som låttiteln för rubriktextraden säger; "Go with the flow". Finns inget man kan göra i sin nuvarande situation för att hindra det.

Vera sa...

Jo, men Nöjes i Karlstad är ju en klippa. Har något för alla. Å Mys-Ankan... Men imorn åker jag till Göteborg för att göra mitt fotoreportage så då jävlar ska jag ut å dansa!! Det är så himla irriterande att behöva åka ner på stan kl.21 om man vill komma in nånstans här i Umeå. Längtar du tillbaka till oss nåt? ;) Kram kram